Med tanke på att Tor Aulin hade ett medfött hjärtfel, led av reumatism och fick en förlamad vänsterarm, har han svarat för en nästan omänsklig gärning i musikenstjänst. Han var en uppskattad violinist som i sin ungdomstuderat för Emil Sauret i Berlin. Han grundade1887 en stråkkvartett med vilken han reste genom Sverige under ett kvarts sekel. År 1889 blev han konsertmästare i Kungliga Hovkapellet i Stockholm och 1902 grundade han Stockholms Konsertförening, vilken han ledde fram till 1909. Året därpå flyttade han sina bopålar till Göteborg. När hans - i en stor del av Europa uppmärksammade - violinistkarriär upphörde vid 46 års ålder, ägnade han sig alltmer åt komposition. Under Berlinåren hade han också studerat komposition för Philipp Scharwenka. För violin komponerade Aulin en sonat, några populära gotländska danseroch ”akvareller” samt tre konserter, av vilka i synnerhet den sista blivit ofta framförd. Tillsammansmed hans musik till Strindbergs Mäster Olof, skriven till Dramatens invigning 1908, är den tredjeviolinkonserten hans mest betydande verk. Den präglas av en kombination av svensk folkton och tysk konsertstil, i det här fallet med Bruch och Brahms som förebild och med ett stänk av den godevännen Edvard Grieg. Den eleganta och virtuosa violinkonserten har en flödande melodirikedom, dramatik och lyrik. Finalen är glänsande och medryckande. Konserten uruppfördes 1896 av den kände violinisten Henri Marteau, som också tillägnats musiken.

© Stig Jacobsson