Bach, Johann Sebastian: violinkonsert nr 2

Konsert för violin, stråkar och basso continuo nr 2, E-dur, BWV.1042
Speltid: 17'
Allegro
Adagio
Allegro assai


Av Bachs solokonserter hör de två violinkonserterna i a-moll och E-dur till samtidens yppersta i genren. Under sin kapellmästartid vid det reformerta hovet i Köthen (1717-1723) tillkom en betydande del av hans instrumentalmusik, bl a de sex Branden-
burgkonserterna och dessa båda violinkonserter jämte ytterligare en för två solovioliner. Vivaldi var vid denna tid den store normgivaren som charmerande och originell förebild i synnerhet vad gällde solokonserter för olika instrument som han med frikostig hand strödde omkring sig i en aldrig sinande ström av förföriskt venezianskt vattendroppsguldskimmer. Vivaldis inflytande på Bachs konsertskapande gjorde också markanta nedslag, inte mindre än tio solokonserter av den italienske mästaren har hans som tonsättare långt mindre uppmärksammade kollega i Leipzig bearbetat.

Liksom hos Vivaldi ställer Bach brett utförda soloavsnitt mot orkesterritorneller. Redan i det inledande temat i E-durkonserten fixeras verkets karaktär i det inledande orkestertuttit.
Temat består av två avsnitt, av vilka det första är en kompakt treklangsfiguration, som på ett dansartat sätt upplöses och spinnes vidare i det andra. Mellanpartiet i ciss-moll (mollparallelltonarten) har genomföringskaraktär och fortsätter i en kadens som avslutas med reprisen.
I Adagiot (ciss-moll) vecklar soloviolinen ut sig i en underbart innerlig kantilena, full av allvar och värdighet.

Den avslutande satsen är full av glädje och spontant musicerande, den 16-taktiga refrängen återkommer gång på gång, fyra gånger övertar soloinstrumentet ledningen med en påtagligt virtuost verkningsfull stegring och utvidgning i slutfasen.

Paul Christian Sjöberg april 05

Produced by KAN