Beethoven, Ludwig van: Sonat för piano & violoncell nr 4

Till skillnad mot Beethovens 10 violinsonater, som på ett undantag när hör till tonsättarens tidigare kompositionsperiod, markerar de fem sonaterna för violoncell & piano skärningspunkter i hans konstnärliga utveckling. De båda första sonaterna är tidiga verk, från 1796, mellansonaten i A-dur från 1808 och de båda sista, op 102, från 1815. I denna C-dursonat är den kantabla inledningen kadensartat utformad som omedelbar övergång till allegrot med dess energiskt punkterade huvudtema i uppåt- och nedåtgående rörelse. Koncentrerad högspänning. Adagiot har närmast intermezzokaraktär med anknytning till det inledande andantet. Finaltemat är utpräglat obevekligt energiskt, rytmiskt markant och präglar hela satsen i ett suveränt spel av polyfoni och konsertant flöde. Dessa två sonater är tillägnade grevinnan Marie von Erdödy, en utmärkt pianist, och cellisten Joseph Linke, cellist i Schuppanzighkvartetten, Beethovens "huskvartett".

av Paul-Christian Sjöberg

Produced by KAN