Beethoven, Ludwig van: Stråkkvartett nr 11 f-moll

Undertiteln på denna kvartett, "Quartetto serioso" ("Allvarstyngd kvartett") härrör från Beethoven själv, den återfinns i dedikationen 1810 till den cellospelande vännen Zmeskall von Domanovecz. Denne vän visste om Beethovens kärlek med ty åtföljande frieri till läkardottern Therese Malfatti, som i maj detta år naturligtvis gav tonsättaren korgen. Kanske har besvikelsen över denna korg fått sin sublimering i denna dystert-dramatiska stråkkvartett? Men självfallet är det klingande resultatet det för oss väsentliga i detta sammanhang (naivt kan man fråga sig om kvartetten hade komponerats om flickan sagt ja till Beethoven?). Naturligtvis har detta intensivt gestaltade allvar åtskilliga nyanser: djupsinne, dysterhet, fatalism , pessimism ända till djupaste förtvivlan. Man kan naturligtvis sätta denna kvartetts karaktär i samband med ovannämnda personliga upplevelse, det berör inte det centrala problemet, det handlar om ett verk av absolut oprogrammatiskt innehåll, om "absolut musik". En komposition av en oerhört konstruktiv täthet med satstekniskt mästerskap, aforistisk skärpa och med en enorm uttrycksvilja som obönhörligt går "rakt på sak" utan omsvep och kompromisser, härvidlag en föregångare till de sena kvartetterna 14-16 år senare. I maj 1814 förde Schuppanzighkvartetten , Beethovens "huskvartettensemble", verket till dopet i Wien.

av Paul-Christian Sjöberg

Produced by KAN