Berwald, Franz: Sinfonie Singulière

Franz Berwald
Sinfonie Singulière

Franz Berwald är en av de mest fascinerande och originella tonsättarpersonligheterna under första delen av 1800-talet. Han föddes i Stockholm 1796 i en familj med långa musikaliska traditioner. Fadern var medlem i Hovkapellet och här började också Franz arbeta år 1812. När han 1828 lämnade denna tjänst för gott hade han dessutom redan hunnit med att komponera ett flertal verk och bl a givit två konserter med egna stycken. Det var till viss del tack vare intäkterna från dessa konserter, men framför allt genom stöd från prins Oscar, han 1829kunde ge sig ut på en efterlängtad studieresa på kontinenten. Han hamnade i Berlin där han studerade komposition och gjorde upp planer för operaverk, som dock aldrig realiserades. För att kunna livnära sig startade han 1835 ett ortopediskt institut i Berlin och drev det med framgång till 1841, då han sålde verksamheten och flyttade till Wien. Här började nu komponerandet ta fart på allvar och 40-talet kom att bli den mest produktiva skaparperioden i hans liv. De flesta av hans kända verk tillkommer under decenniet, som t ex de fyra symfonierna. I Wien ger han en konsert med egna verk som blir en stor framgång. En kritiker skriver att Berwald i sin musik "icke behöver trampa i andras fotspår utan äger förmåga att frambringa något egenartat och gå sin egen väg".
Efter tretton års bortavaro återvände Berwald 1842 till Stockholm med förhoppningen att kunna få samma framgång här. Så blir inte fallet. När hans nyligen fullbordade i g-moll symfoni, "Sinfonie sérieuse", framförs så spelas den uselt och får nedgörande kritik. Det blir också enda gången Berwald får höra en av sina symfonier! Det är då inte underligt att Berwald så snart han kunde åter for utomlands där hans musik, framför allt i Tyskland och Österrike, bättre uppskattades. Under 50-talet var han tillbaka i Sverige, där han återigen, precis som under Berlin-åren, ägnade sig åt utommusikaliska verksamheter för att finansiera sitt komponerande. Han var disponent för ett glasbruk i Sandö i Ångermanland och dessutom startade han ett sågverk.
År 1862 blev hans opera "Estrella di Soria" antagen för framförande vid Kungliga Operan och spelades fem föreställningar. För en gångs skull bemöttes hans verk också på hemmafronten av ett välvilligt mottagande. Det kan sägas vara det första tecknet på att Berwalds nu började accepteras av det svenska musiklivet. 1864 invaldes han som ledamot i Musikaliska Akademien och tre år senare, efter mycket motstånd, utnämndes han till lärare i komposition vid Akademiens konservatorium. Där hann han dessvärre inte vara verksam särskilt länge. Han avled 3 april i sviterna av lunginflammation redan påföljande år.
Berwalds symfoniska musik kännetecknas av en klar, logisk uppbyggnad som både till material och till orkesterkolorit ofta kan påminna om Brahms. Men när Berwald skev sina symfonier var Brahms inte ens tonåring!
Sinfonie Singulière komponerades 1845 och är uppbyggd enligt ett tresatsigt mönster som Berwald utvecklade i flera verk, där mittensatsen är en sammanslagning av långsam sats och scherzo. Symfonin kom att uruppföras först 1905, 60 år efter dess tillblivelse, och detta kom att bli startskottet inte bara för en Berwald-renässans i Sverige, utan också för ett allt mer ökat internationellt intresse för hans unika verk.

av Staffan Storm

Produced by KAN