Brahms, Johannes: Trio för horn, violin och piano Ess-dur

Johannes BRAHMS
Trio för horn, violin och piano
Ess-dur, op 40
Andante
Scherzo: Allegro
Adagio mesto
Finale: Allegro con brio

Sannolikt har denna något ovanliga instru-mentkombination en rent biografisk anled-ning. Pianot var visserligen Brahms' huvud-instrument men valthornet hörde också till hans älsklingsinstrument, redan tidigt lärde han sig traktera det. 1865 avled hans innerligt älskade mor, denna horntrio är kom-ponerad samma år och sannolikt en postum hyllning till henne och till de år då han ägnade sig åt att spela valthorn. Hornet med dess varma klangfärg ger påtagliga uttryck för sorg och smärta, genom hela verket är instrumentets poetiska ton förhärskande. I detta tidiga kammarmusikverk är speciellt den långsamma satsen med dess i Brahms' opus ovanliga beteckning Adagio mesto (mesto = sorg), udda tonart (ess-moll) och djupa sorgsenhet det centrala i verket, en underbar hyllning till modern. Kanske döden ändå är en befrielse? I sista satsen utvecklas det muntra huvudtemat ur denna sorgtyngda bitterhetsbekännelse. Delvis för att underlätta trions tillgänglighet bifogade Brahms en cellostämma som alternativ till hornstämman vid publiceringen av verket 1866. Dessutom följde en version med viola 1884. En av 1900-talets största tonsättare, György Ligeti, ägnade trion en storslagen hyllning med sin horntrio 1982, Hommage à Brahms.

Paul-Christian Sjöberg - jan 05

Produced by KAN