Bruckner, Anton: Symfoni nr 4 f-moll

ANTON BRUCKNER
Symfoni nr 4

Bruckner grupperades under sin livstid samman med "nytyskarna" - med Wagner, Liszt och programmusikens förkämpar. Det märkliga är att han aldrig egentligen skrev någon programmusik, aldrig något verk som föreställde att berätta en angiven historia eller måla upp en specificerad bild. Det närmaste han kom var att ge den fjärde symfonin tillnamnet "Romantiska". Detta "program" förstärkes skenbart av en handfull hänvisningar till skog, jakt, riddare, fågelsång etc. Bruckner stannar emellertid vid dessa rubriker. De knytes aldrig samman till en större bild eller en historia där de musikaliska motiven får dramatiska eller episka betydelser.

Den fjärde symfonin är en av de Brucknersymfonier som har rörigast tillkomsthistoria. Han började komponera den 1874 och lade fram den för en provrepetition hos Wiener Philharmoniker året därpå. Endast den första satsen befanns acceptabel. Partituret drogs tillbaka. Några år senare, 1877, bestämde sig Bruckner för att bearbeta verket. Bearbetningen blev klar följande år. Första satsen och Andantet ändrades endast i några orkestreringsdetaljer. Scherzot ersattes med ett helt nytt "jaktscherzo". Finalen bearbetades kraftigt och fick rubriken "folkfest". Framför allt rensade han i den mycket komplicerade, mångskiktade rytmiken. Ny tematik tillkom och en ny, mycket intensiv coda. Bruckner blev emellertid inte nöjd utan bearbetade sista satsen ytterligare en gång 1880. För att röra till det riktigt bygger de olika tryckta utgåvorna på olika kombinationer av Bruckners bearbetningar. En av Bruckners favoritöppningar är en klangnebulosa ur vilken ett tema först efter hand växer fram. Det är en utmärkt illustration till hur en Bruckner-symfoni når omvärlden. Trots alla bearbetningar och motsägelsefulla versioner framstår hans symfonier som nästan surrealistiskt övertydliga. Den fjärde är den atmosfäriskt lättillgängligaste och har också blivit hans mest spelade.
© Tore Eriksson jan 2007

Produced by KAN