Bruckner, Anton: Symfoni nr 7

Bruckner skälldes för att vara nytysk, wagnerepigon och allmänt servil. Dessutom menade man att han skrev samma symfoni om och om igen. De som ville ge honom lite beröm mitt i allt eländet erkände att han åtminstone bytte nummer då och då. Som så ofta med tillspetsat negativ kritik, så pekar den oavsiktligt på något väsentligt. Bruckner skrev absolut inte samma symfoni flera gånger, men han återvände till ett förbluffande litet antal arketypiska gestalter i alla symfonierna - rytmer, motivtyper, figurationer etc, som belystes och sammansattes på en mängd olika sätt. Alltihop verkar härstamma från en ständigt närvarande djupt religiös vision av alltet.

Trots att det finns gemensamma och ständigt återkommande gestalter möjliggjorde "Bruckner-modellen" samtidigt våldsamma kontraster mellan satser på motsvarande plats i olika symfonier. Symfoni nr 7 (1883) använder samma arketyper i sin inledning som 8:an: tremolo och första tema, men skillnaden kunde ändå inte vara större. Medan 8:an utrycker trevande längtan mot ett ouppnåeligt mål, breder 7:an ut sig i en otvetydigt stabil E-durtonalitet. Resten av satsen fortsätter i samma anda. Det är också intressant att lägga märke till att när tonaliteten lämnar de stabila fälten och rör sig ut i labilitetens snårskog, där dissonanserna lyser som fyrbåkar, där är det C-dur och -moll som dominerar. dvs tonaliteten i den tvetydigare 8:an. Har Bruckner kanske skapat en tonal trilogi av 7:an, 8:an och 9:an?

Produced by KAN