Debussy, Claude: Images

I levnadsbeskrivningar över de tonsättare, som inledde sin karriär kring sekelskiftet 1900, återkommer ständigt Debussys namn. Det sker liksom i förbifarten och ingen av dessa tonsättare utvecklade en stil som för örat påminde om Debussys. Stravinsky, Schönberg, Bartok m fl framstår inte som efterföljare till honom. och ändå dyker han upp hos dem alla på den viktiga punkt i deras utveckling, då de precis är klara med sin utbildning och börjar treva efter ett eget tonspråk. Förbindelsen är alltså knappast klanglig utan snarare rent tankemässig. Debussy visade hur man kunde skapa ett helt nytt, personligt och ändå sammanhängande musikaliskt tankesystem. Han blev den frigörande faktorn för en hel generation tonsättare och hans påverkan spreds solfjäderslikt till nästan varje stilskrymsle i 1900-talets musikaliska djungel. Samma sak gäller omvänt: Debussy samlade stilelement och kompositionstekniker från flera till synes oförenliga stilriktningar under slutet av 1800-talet. Även här gäller det att det är tanken och inte klangen som tas över. Han sammansmälte Musorgskij med Liszt och den franska operatraditionen med Wagner (som var föremål för en extra passionerad hatkärlek), Fauré, Rameau, Chopin och Grieg - alla sögs upp och omvandlades till trådar i Debussys stilväv.
Redan innan Debussy var färdig med La Mer började han skissa på tre pianostycken. Efter något år hade de vuxit ut till orkesterverk: Images pour Orchestre. De tre delarna anknytes till varsitt land. Den första, Gigues, utgår från en dikt av Verlaine om gatudans i London. Den fullständiga titeln var från början Gigues tristes och utgår från den brittiska folkvisan The keel row
Den andra, Ibéria, är tillägnad Spanien. Debussys gode vän, den spanske tonsättaren Manuel de Falla har berättat att Debussy endast en gång gick över gränsen in i Spanien och då stannade han endast några timmar. Ändå, menade de Falla, fångade Debussy essensen i spansk musik bättre än någon spanjor dittills gjort. "Märkligt nog", sa de Falla, "har spanska tonsättare förbigått och t o m föraktat dessa effekter (såsom klangen från Andalusiska gitarrer), som de betraktade som något barbariskt... till den dag då Claude Debussy visade dem hur de kunde användas".
Den sista delen, Rondes de Printemps, handlar om våren i Frankrike. Partituret har inskriptionen: "Vive le mai! Bienvenu sont le mai avec son gonfalon sauvage".(vilda banér).

Produced by KAN