Debussy, Claude: Prélude à l'après-midi d'un faune

Debussy påbörjade kompositionen av L'Aprés-midi d'un faune 1892 och färdigställde stycket 1894. Det uruppfördes på en konsert i Bryssel i mars samma år. Från början hade Debussy tänkt sig en tresatsig symfoni med den för en icke-fransman lätt vanvettiga titeln: Prelude, Interlude et Paraphrase pour l'aprés-midi d'un faune. Musiken utgick från Mallarmes dikt L'Aprés-midi d'un faune, som ursprungligen skrevs för att läsas upp sceniskt av en skådespelare. Det är möjligt att Debussy på något stadium tänkte sig att musiken skulle framföras omväxlande med dikten. Så sent som i programmet till uruppförandet har verket fortfarande sin långa titel. Tyvärr finns inga skisser bevarade, men man antar att Debussy arbetade in de ej färdigställda delarna i helt andra kompositioner.

Det tycks emellertid inte vara så att den icke realiserade, tresatsiga kompositionen följde dikten någotsånär i sin dramatiska uppläggning för att senare bara behålla en avkapad inledning. I ett brev till kritikern Henri Gauthier-Villars pekar Debussy själv på att "verket förmedlar intrycket av dikten. det följer dess rörelse. slutet är en förlängning av diktens sista rad: 'Couple adieu! Je vais voir l'ombre que tu deviens." Dvs verket i sin "prelude-form" omfattar hela dikten. Preludiet kan helt enkelt vara en koncentrerad form av den tidigare planerade kompositionen. Eller kanske ännu mer ett minne av sin egen första version: Dikten beskriver inte faunens direkta upplevelser av en kärleksaffär utan beskriver hur han påföljande dag anstränger sig för att försöka minnas föregående eftermiddags direkta sensualismer.

Det är nog denna karaktär av försök att gripa ett flyktigt minne som givit impulsen till både form och atmosfär i Debussys komposition. Preludiet utvecklas som en serie improvisationer kring inledningens flöjtmotiv eller som ett försök att hitta dess definitiva form. Motivet upprepas flera gånger utan att understödjas av en ren treklang i grundläge. Bastonen ger flöjtslingan karaktären av flytande ouppnåeligt minne. Nytt tematiskt material tillföres och känslotemperaturen stiger. Det ursprungliga temat rekapituleras flerfaldigt, men det är frågan om det någonsin får fast form - faunen minns aldrig riktigt. I slutet vibrerar det ouppnåeliga som nu blivit nostalgiskt förgånget.

Produced by KAN