Elgar, Edward: Introduktion och Allegro

Elgars Introduction and Allegro från 1905 har rötter i en melodisk idé från 1901. Under en resa i Wales hade tonsättaren följande upplevelse: "På klippan, mellan det blåa havet och den blåa himlen, medan jag tänkte ut mitt tema, hörde jag ljudet av sång. Sångerna var för långt borta för att nå mig tydligt, men ett gemensamt element gjorde intryck på mig och fick mig att tänka, kanske felaktigt, att det var ett genuint waelsiskt idiom - jag menar den fallande tersen."

Det spelar ingen roll om Elgar är etnologiskt korrekt. Det viktiga är att han själv knöt samman himmel, hav, klippor och en musik som nästan kom från landskapet självt. Den "waelsiska melodin" kom att spela en central roll i stycket.

Impulsen att skriva ett stråkstycke kom från förläggaren A J Jaeger (Nimrod i Enigma-variationerna). Han föreslog att Elgar skulle skriva något för den utmärkta stråksektionen i den nybildade London Symphony Orchestra. Han pekade t o m på möjliga förebilder i Bachs Brandenburger-konserter. Det färdiga verket (eller "stråksaken" som Lady Elgar kallade det) blev en blandning av Concerto Grosso och förstasats i en symfoni.

Stråkarna är delade i en solistisk kvartett och en tutti-sektion. Det finns emellertid en skillnad: i den ursprungliga barocka formen tilldelade man solistgruppen allt det virtuosa medan tuttit (som kunde bestå av amatörer) fick ett enklare material. Elgar gör ingen åtskillnad i svårighetsgrad mellan grupperna. Om allegrot hade ingått i en symfoni hade det förmodligen kommit ett genomföringsavsnitt. Nu kommer det i stället en "fugajäkel" - "a devil of a fugue" med Elgars egna ord.

Produced by KAN