Fauré, Gabriel: Sonat för violin och piano, A-dur

En kortfattad men kärnpunktsträffande karaktäristik av Gabriel Faurés musik: poetisk , nobel, full av esprit, i Frankrike nämns han inte sällan som jämbördig med Debussy och Ravel. Utanför sitt hemland är egentligen enbart hans Requiem känt och uppskattat. Men han har komponerat en hel del finstämd kammarmusik, som sannerligen är värd att kännas! Den tyska romantikens arv var en levande inspirationskälla för honom samtidigt som han var den förste franske tonsättare av just kammarmusik som lyckades frigöra sig till absolut självständighet med sina klara strukturer, förfinade färgläggning och poetiska antydan. De två violinsonaterna är från helt olika skeden i hans liv, den första i A-dur från 1876, den andra i e-moll från 1917. I denna första sonat är Schumanns inflytande märkbart. I inledningssatsen kontrasteras inte första och andra temat, det senare utgör snarast en markant stegring av huvudtemat., satsens höjdpunkt kommer först i slutdelen med sin komprimerade sammanfattning. Andantet (d-moll) är också komponerad i sonatform med två teman. Scherzosatsen gör ett omedelbart starkt intryck med dess virtuosa prägel och rytmiska och harmoniska överraskningar. Finalens lidelsefulla tonspråk stegras nästan till orkestral briljans och klangprakt. Då inget franskt förlag ville trycka denna sonat kom den genom en god väns förmedling ut på ett tyskt dito och tillägnades vännen/violinisten Paul Viardot, son till den berömda sångerskan Pauline Viardot-García.

av Paul-Christian Sjöberg

Produced by KAN