Holbergsvit

Upprinnelsen till Edvard Griegs Holbergsvit, eller Fra Holbergs tid som den egentligen heter, är att den norskdanske diktaren Ludvig Holbergs 200-årsdag skulle firas 1884. Eftersom både diktaren och Grieg härstammade från Bergen åtog han sig gärna uppgiften att dels förse själva högtidsdagen med en kantat för manskör, dels komponera denna ”suite i gammel stil”, vars pianoversion Grieg själv uruppförde vid samma konsert den 3 december. Musiken hade komponerats under sommarferierna i Loftus, Hardanger, men stråkorkesterversionen följde inte långt efter. Den var klar den 11 september, men kom inte att uruppföras förrän ett halvår senare, också den i Bergen. Denna gång fungerade upphovsmannen som dirigent. Framgångarna blev så stora att verket sattes in i ytterligare en konsert ett par dagar senare. Samma år trycktes musiken i Leipzig och därmed började svitens segertåg över världen. Orkestersatsen är så genial och naturlig att man aldrig har någon känsla av att detta i själva verket är orkestrerad pianomusik. Grieg tänkte sig säkert en stråksats från början. Dessutom är själva tonspråket synnerligen tilltalande och friskt. En friskhet som hållit i sig allt sedan dess. Stilinspirationen kom från 1700-talets stiliserade franska danssviter, men även om det här kan sägas vara fråga om eleganta pastischer dominerar Griegs inflytande över barockens. Preludiet är ett sprudlande perpetuum mobile i G-dur och i samma tonart går Sarabanden som slår an allvarligare strängar. En graciös Gavotte omsluter en folklig Musette och en följande Air i g-moll har blivit en av tonsättarens allra vackraste ingivelser. Med en eruptiv Rigaudon förs sviten till en bländande avslutning.

av Stig Jacobsson