Haydn, Joseph: Symfoni nr 101

Haydn var lika medveten som en modern marknadsförare om fördelarna med element i musiken som kunde väcka extra uppmärksamhet. Därför kryllar de sena symfonierna av pukslag, hönor och fallande kristallkronor. Nr 101 från 1794 har en andrasats som utgår från ett ihärdigt tick-tack-ackompanjemang. Så som Haydn förmodligen hade räknat ut från början fick symfonin raskt tillnamnet "Uret". Namnet är ovanligt lämpligt ty leken med tiden gäller för hela symfonin. Menuetten stämmer väl överens med Beethovens beskrivning av en byorkester, där musiker ibland kan somna för att plötsligt vakna och spela lite vad som helst, men i rätt tonart. Haydn låter en flöjtsolist komma in "fel" och det utan att de ackompanjerande stråkarna märker någonting. För ett ögonblick dras alltså tiden ur led, men allting kommer åter i fas. Första satsen är ovanlig med sin 6/8-takt. Det är traditionellt en final-taktart. Haydn lyckas antyda effekten av att slutet föregår början. "Uret" är alltså inte enbart ett ytligt smeknamn utan pekar in mot verkets kärna.

Produced by KAN