Haydn, Joseph: Symfoni nr 86

När 1780-talet gick in hade Haydn varit anställd hos furstarna Esterhazy sedan 1761. Steg för steg hade han genom en sällsynt lycklig förening av genialitet, osviklig energi och en icke ringa del smidighet lyckats vinna aktning och erkännande som en av samtidens förnämsta tonsättare långt utanför Österrikes gränser. 1759 skrev han sin första symfoni, genren hade vid tiden för de sex s.k. Parissymfoniearnas (nr 82-87, 1785-86) tillkomst stabiliserats, fyrsatsigheten blev patenterad och Haydn och hans 24 år yngre vän Mozart fyllde den med ett dittills ohört innehåll.
År 1784 beställde styrelsen för Concerts de la Loge Olympique i Paris sex symfonier av Haydn, därav namnet Parissymfonierna. De mottogs mycket positivt i den franska huvudstaden, drottning Marie Antionette blev speciellt förtjust i B-dursymfonin, nr 85, den fick därför tillnamnet La reine, Drottningen. Två av dessa symfonier har en långsam inledning - Haydn skulle betydligt mera konsekvent tillämpa denna "ridåteknik" i de tolv Londonsymfonierna, inte mindre än elva av dessa inleddes med denna dramatiskt verkningsfulla öppning. Med dessa sex symfonier inleder Haydn den senare fasen i sitt komponerande, det tematiska arbetet är av en mästarhand, kunnande och uppfinningsrikedom ingår en sällsynt enhet, den instrumentala utformningen är av utsökt finhet spiritualitet, värme och charm, möjligen kan man här spåra ett visst inflytande från Mozart.
I denna D-dursymfoni har Haydn kallat den mer allvarliga, tämligen fritt gestaltade och klangsköna Largosatsen "Capriccio"; det är också den enda i raden där trumpeter och pukor ingår. Märkligt nog har Haydn inte komponerat dessa symfonier med tanke på den betydligt större orkesterapparaten vid de offentliga konserterna i Paris, klarinetter ingår inte heller, det skulle först ske Londonsymfonierna tio år senare.

av Paul-Christian Sjöberg

Produced by KAN