Kodály, Zoltán: Harry Janos

Uppmuntrad av framgången med sångspelet "Háry János" 1926 på Budapestoperan ställde Kodály året efter samman en lätt omarbetad konsertsvit. Sångspelet och sviten handlar om en ungersk Münchhausen, en gemytlig storskrävlare med påtaglig berättartalang. Denna skälmfigur, skildrad i Johann Garays folkkära berättelse från mitten av 1800-talet, förgyller med sina drömmar och bragder den grå vardagen till ett hjälteepos där han själv blir den oövervinnelige. Typiskt för Kodálys andliga inställning är enheten av nationellt och universellt: János' visioner är präglade av ungerskt temperament men ändå klart allmänmänskliga. Här frambesvärjes med övertygande gestaltningskraft en rad bilder från Napoleontidens omvälvande epok. Sålunda besegrar Háry János högst personligen Napoleon i Drabbningen (sats 4), han blir inbjuden till Wien vid hovets intåg, kejsarens dotter visar honom nådig uppmärksamhet (sats 6), hans naiva glädje inför det wienska klockspelets stelbenta mekanik (sats 2), hans måttlösa förtjusning i ungerska dansrytmer och cymbalklanger. Vem kan förebrå den varmhjärtade och djupt mänsklige Háry János att han på detta totalengagerade sätt blandar in storvulna önskedrömmar om hjältedåd inför en andäktigt lyssnande skara? Väver vi inte själva ofta drömmar utan publik?

Produced by KAN