MESSIAEN, OLIVIER: LES OFFRANDES OUBLIÉES

Olivier Messiaen komponerade sommaren 1930 Les offrandes oubliées (De glömda offergåvorna) för piano och därefter orkestrerade han stycket. Det blev det första av hans orkesterverk som framfördes. Det är en kort, tredelad komposition som fortfarande är starkt förankrad i traditionen. Delarna motsvaras av de tre verser som Messiaen skrev som en poetisk prolog. Dikterna handlar om Kristi offer, om mänsklig synd och om nattvarden. Av detta kan man redan förstå att Messiaen med tiden skulle komma att utvecklas till den av katolsk mystik mest påverkade tonsättaren i vår tid. Den första delen har markeringen Presque lent, douloureux, profondément triste – det vill säga nästan långsamt, sorgesamt, djupt tragiskt. Men denna melankoliska högtidlighet bryts av ett parti med beteckningen Vif, féroce, déspéré, haletant (livfullt, häftigt, desperat, kippande efter andan). Verket avslutas med att inledningens motiv återvänder och ges förhoppningar: Lent, avec une grande pitié et un grand amour (långsamt, med stort medlidande och stor kärlek). Genom verket kan vi följa ett musikaliskt motiv som genomgår en förvandling. Det rör sig rytmiskt, kromatiskt och kommer via våldsutbrott fram till vila. I första delen hör vi klagosånger av skiftande längd, malvafärgade och grå kvidanden. För Messiaen hade vissa klanger mycket tydliga färger. I den andra delen får fraserna starka slutaccenter. Här finns visslande glissandoharmonier och trumpetens rop växer. Slutdelen rymmer långa, långsamma fraser i violinerna, vilka reser sig över en matta av dämpade ackord, med rött, guld och blått (som ett fjärran glasfönster) upplyst av sordinerade solistinsatser.

© Stig Jacobsson jan 09