Mahler, Gustav: Kindertotenlieder

MAHLER: Kindertotenlieder

En mycket viktig faktor i alla Mahlers symfonier, i synnerhet i de första, är banden till hans egna sånger. Dateringen är osäker, men man förmodar att Lieder eines fahrenden Gesellen komponerades 1883-85 i en preliminär version för röst och piano. Orkesterversionen, som redan från början betraktades som det slutgiltiga målet, färdigställdes inte förrän under 1890-talet. Sångerna föregår därmed och överlappar sedan med arbetet på symfoni nr 1. Mahler använder en del material från sångcykeln i symfonin. Det förekommer t ex ett citat rätt upp och ner i sats tre. Sats ett använder också sångmaterial som utgångspunkt för vissa avsnitt, men på ett betydligt intressantare sätt. Sången styckas upp i större delar och tillföres andra som skulle kunna ha varit delar i sångcykeln, men som är nyskapade för symfonin. Denna transformerade sång utsättes sedan för de normala symfoniska bearbetningsteknikerna. Denna teknik utvecklas ytterligare i symfoni nr 2-4. I alla tre blir det hela dessutom ytterst påtagligt genom att de innehåller explicit sjungna sånger, inte bara spelade. Symfonierna 5 och 6 är helt instrumentala och inte lika uppenbart sångpräglade. Överlappande med dessa komponerade Mahler 1901-1904 Kindertotenlieder och nu hade flödet vänt. Nu är det symfonin som präglar sången och inte som tidigare tvärtom. Var och en av sångerna är konstruerade som en komprimerad symfonisats. Dessutom bildar hela serien samma tonala drama som i en symfoni. Kindertotenlieder är stillsamt skrämmande beskrivningar av sorgen efter avlidna barn. Mahler använder symfoniorkestern som om den vore en solistisk kammarensemble. Den lågmälda försiktigheten förstärker endast ämnets gruvlighet: under allt det normala finns endast en tomhet - Solen går upp som vanligt, men för mig är även ljuset mörker. Döden kom att spela en alltmer dominerande roll i Mahlers komponerande. Den kammarmusikaliska lågmältheten från Kindertotenlider föregriper också stilen i både Das Lied von der Erde och Symfoni nr 9.

av Tore Eriksson

Produced by KAN