Mahler, Gustav: Symfoni nr 1

Gustaf Mahler
Symfoni nr 1

När Mahler uruppförde sin första symfoni 1889 hade han nog inte klart för sig vilket originellt verk han hade skapat. Uruppförandet blev ett fiasko. Till nästa framförande fyra år senare offentliggjorde han därför en vägledning till musikens innehåll, dock utan att det förbättrade mottagandet. Först efter ännu en revidering fick verket sin nuvarande form i fyra satser, samtidigt som Mahler slopade beskrivningen av symfonins innehåll. Även utan programförklaring kan innehållet fortfarande klart betecknas som programmusik - d v s musik som beskriver något icke-musikaliskt.
Symfonins två första satser är växande, liv och förväntan, och de två sista satserna beskriver en kris och vägen ut ur den. Genom sorg, desperation och bitter ironi nås till slut en triumferande seger. Åren före symfonin hade Mahler komponerat en sångcykel, Lieder eines fahrenden Gesellen, till egna texter som tydligtvis handlade om honom själv. Mahler var under de här åren verkligen en "rastlös själ", i både privatliv och karriär. Två passionerade förälskelser var den direkta orsaken till sångcykeln och hans första symfoni blev "en rastlös själs symfoni". Första satsen har en erkänt svår men överrumplande inledning, där stråkarna spelar höga flageoletttoner i tomma oktaver. Man hör avlägsna rop från trumpeter bakom scenen och fågellåt från träblåsarna. Den "rastlösa själen" svävar över elementen till tonerna av sångcykelns melodi Ging heut' morgen übers Feld, och i slutet av satsen föds han som en hjältegestalt, bejublad av naturen.
I andra satsen är stämningen jord-nära, okomplicerad och lustig. Musiken är en bonddans, en österrikisk ländler av entydig, uppspelt karaktär. Sce-nen vänds fullständigt upp och ned i tredje satsen som är en sorgmarsch. Men vilken sorgemarsch! Det sörjes till tonerna av Broder Jakob, spelad i moll på kontrabas. Det dockaktiga temat vandrar i kanon från instrument till instrument, och man tvivlar på graden av allvar i det absurda scenariot. Broder Jakob glider bort och efterföljs av en melodi i judisk stil- som i sin tur avbryts av en banal polka som enligt Mahler skall spelas "Mit Parodie". Musiken hamnar nu i ett fjärde tillstånd, i en himmelsk, naiv stråkvärld där man ännu hör ett tema från Lieder eines fahrenden Gesellen. Därefter kommer Broder Jakob tillbaka igen i en ny tonart, iklädd nya instrumentationsfärger och distraherad av nya spelmanssabotörer. På tio minuter har Mahler undergrävt hela romantikens högstämda, symfoniska tradition. Symfonins final sätter igång med ett skrik. Den symboliska begravningen av den ungdomlige hjälten måste ge liv åt en ny skapelse, och det sker med väldiga orkestrala skakningar. Det krigiska larmet kontrasteras av ett hänfört sidotema, och motsättningarna strider ända till symfonins avslutning då "den rastlösa själen" kommit ut på andra sidan och besegrat sitt öde. Mahlers samtid fann hans debut som symfoniker djupt bisarr, lössläppt och vansinnigt överdriven. Senare menade man att finalens heroism var ett väl utnött ämne. Men idag är den första symfonin en av de mest populära Mahlersymfonierna, älskad för sin vitalitet och tondiktning, samtidigt som den visar tonsättarens splittrade personlighet på ett förhållandevis tillgängligt sätt.
Jens Cornelius
Översättning Cecilia Martinsson

Produced by KAN