Martinsson, Rolf: Trumpetkonsert, Bridge

Trumpetkonsert, Bridge - www.rolfmartinsson.com

Rolf Martinsson föddes 1956 i Boalt i nordöstra Skåne. Han började spela piano i 12-årsåldern. Instrumentet blev nästan omedelbart utgångspunkt för egna fantasier och experiment. Trots att Martinsson senare har utvecklat ett stort analytiskt intresse, har den klingande musiken förblivit centrum för hans tänkande och det var knappast en självklarhet i 60- och 70-talens efterdyningar. När han 19 år gammal kom in på Musikhögskolan i Malmö fanns där ingen tonsättarutbildning, men kontakten med personer som Mikael Nellborn öppnade en helt ny musikalisk värld. Möjligheterna att få kompositioner framförda var mycket små (obefintliga). Martinsson, Nellborn och några till tog därför 1980 initiativet till bildandet av FUTIM - Föreningen Unga Tonsättare I Malmö. Föreningens syfte var framförallt att skapa de praktiska förutsättningarna för konserter. Många malmömusiker såsom konsertmästaren i MSO, Einar Sveinbjörnsson och Michael Bartosch kom att medverka i både kammarkonserter och större ensembler. Det blev till en hel serie välbesökta konserter. Biljettintäkterna användes till nästföljande konsert och till en middag på kinesrestaurang för alla medverkande.
Visserligen var syftet med föreningen att få de egna verken spelade, dvs samma tanke som tidigare hos Schönberg, Webern och Berg vid seklets början, men FUTIM ledde också till att det skapades förutsättningar för en kompositionsklass vid Musikhögskolan i Malmö. Martinsson studerade musikteori för Sten Ingelf och komposition för bl a Hans Eklund och Brian Ferneyhough.
Under 80-talet skrev Martinsson framförallt kammarmusik, oftast i samarbete med instrumentalkolleger på Musikhögskolan. Resultatet blev ett 40-tal kompositioner. Under denna period skrev Martinsson även orkesterverket Impression, som framfördes 1981 av Helsingborgs Symfoniorkester. Samtidigt som kompsitionsstudierna avslutades började Martinsson att undervisa i teori och satslära vid Musikhögskolan. Numera är han huvudansvarig för undervisningen i arrangering/komposition.
Som tonsättare har Martinsson utvecklat en personlig form av polystilistik, där en nästan atonalt färgad impressionism spelas ut mot mer senromantiskt fritonala avsnitt. Sättet att blanda blir tydligt när han själv talar om musikens material. Han låter som en gourmetkock som passionerat berättar om råvaror, örtoljor och stekmetoder.
Genom solokonsertens snart 400-åriga historia har rollfördelningen och spelet mellan solist och orkester skiftat i många faser: Solisten har glimtat fram som en tillfälligt belyst del i orkestern eller framhävts som en förgudad primadonna eller t o m fört musikaliskt krig mot en vilt kämpande orkester. Martinsson har hittat en lekfull lösning: Solisten flörtar utmanande med de olika instrumentgrupperna, formelementen och tonaliteten. Efter ett inledande dunkel "väcker" solisten blecket med fraser som är en blandning av tonaliserade trumvirvlar och fanfarer. Därefter vänder han uppmärksamheten till träblåsarna och blåser som en "försångare" en slingrande löpning som "borde" hört hemma i klarinetter eller flöjter. Liksom blecket kan träblåset inte annat än svara. (Ah! Han talar med trumpetare på trumpetares vis, men med klarinettister på klarinettiska). Även stråkarna dras in i spelet genom solistens mer kantabla linjer. Slagverket finns hela tiden med som en kommenterande antik kör. Konsertens första del utmynnar i trumpetens första solokadens. En lyrisk utveckling ur de kantabla linjerna. Denna del fungerar även som en överledning till en långsammare del. Denna avbrytes av en ny solokadens, denna gång utpräglat dramatisk. Återigen med dubbelfunktionen som överledning. Konsertens avslutande del är en mycket hastig final där trumpeten oavbrutet kastar mellan olika roller och instrumentgrupper.
Trots att konserten är komponerad i ett sammanhängande flöde finns den gamla tresatsiga planen kvar. För lyssnaren är det påtagligt:

Kort, dunkel inledning
1. Espressivo
Lyrisk solokadens
2. "Långsam sats"
Dramatisk solokadens
3. Final

Håkan Hardenberger har haft stor betydelse för konsertens utveckling och avtackas genom en tonsymbol, ett namnchiffer i toner ett stycke in i första avdelningen. Sedan uruppförandet har han spelat konserten vid flera tillfällen bl a i Tyskland och USA och i radioutsändningar.

© www.rolfmartinsson.com

Produced by KAN