Ett av Felix Mendelssohns tidigaste mästerverk är hans uvertyr till En midsommarnattsdröm som han skrev som 17-åring år 1826. Den är inte bara ett viktigt verk i hans egen produktion, utan är också ett av den tidiga musikaliska romantikens nyckelverk. Mendelssohn skapar här, inspirerad av Shakespeares drama, en ny musikalisk form - konsertuvertyren. Mendelssohn frigör uvertyrformen från sitt musikdramatiska ursprung och förvandlar den till ett självständigt, ensatsigt orkesterverk för konsertscenen som fångar en poetisk idé, oftast inspirerad av litteratur eller naturupplevelser, i toner. Senare kom Franz Liszt att utveckla formen vidare till det han kallade ”symfonisk dikt” under 1850-talet. Shakespeares En midsommarnattsdröm var mycket populär i början av 1800-talet och handlingen stod väl i samklang med romantikens intresse för kontrasten mellan den verkliga världen, dagens värld, och den övernaturliga, nattens värld, representerad av gestalter som Puck, Oberon, Titania och älvorna. Mendelssohn fångar pjäsens olika miljöer, inte minst nattstämningen och älvornas värld i de snabba stråkpassagerna i styckets magiska öppning. Långt senare kom Mendelssohn att återanvända sin uvertyr när han skrev scenmusik till en teateruppsättning av En midsommarnattsdröm. Denna scenmusik har blivit mycket populär och här ingår t ex Mendelssohns välkända bröllopsmarsch.

© Staffan Storm