Mendelssohn, Felix: Symfoni nr 4 "Den italienska"

Under åren kring 1830 reste Mendelssohn över stora delar av Europa. Inget kringflackande med "charterdiligens" utan uppåt årslånga besök i Skottland, Österrike, Ungern, Frankrike, England och Italien m m. Varje plats studerades intensivt och registrerades i en rad atmosfäriska och detaljrika akvareller och dagboksanteckningar (ofta mycket underhållande).

I vissa fall blev reseupplevelserna också impulser till musikverk; Både den Skotska symfonin och Hebriderna är utsökta musikaliska landskapsmålningar. Särskilt givande var den nära ettåriga Italienvistelsen. Mendelssohn bodde i Venedig, Rom och Neapel och umgicks med en mängd konstnärer, firade triumfer som pianist och kompositör, studerade folklivet, beundrade arkitekturen och museernas konstskatter, hörde musik och komponerade i behaglig omväxling. I ett brev heter det: "Mitt liv här är så egendomligt brokigt, en sådan blandning av glädje och allvar - på morgonen arbetar jag i lugn och ro till tolv - sedan går jag ut och ser varje dag något nytt i fråga om gallerier, palats, promenader, ruiner, kyrkor."

Direkt inspirerad av Italienvistelsen är den "italienska" symfonin, som skisserades under denna tid. Från Rom skrev Mendelssohn i februari 1830: "Jag gör stora framsteg med den italienska symfonin. Den kommer att bli den mognaste sak jag hittills har gjort, särskilt sista satsen, Presto agitato". Det dröjde dock ytterligare några år, innan symfonin efter flera omarbetningar blev färdig. 1832 fick Mendelssohn en beställning från Londons filharmoniska sällskap på bl a en symfoni; det blev den italienska, som fullbordades våren 1833 och fick sin premiär i London under tonsättarens ledning.

Hans vän och kollega Ignaz Moscheles skrev i sin dagbok: "Den 13 maj var Mendelssohn konsertens ädelsten, då han för första gången gav sin härliga A-dursymfoni, mottagen med det mest stormande bifall, och föredrog Mozarts konsert i D på ett enkelt och ädelt sätt." Året därpå framförde Mendelssohn verket i Düsseldorf, där han nyss blivit utsedd till Städtischer Musikdirektor. Han var dock själv inte tillfredsställd med symfonin och hade planer på att göra om sista satsen (den som han tidigare hade hållit för att vara sin "mognaste"). Det blev inte av, och den italienska symfonin kom därför inte att utges förrän efter hans död.

Produced by KAN