Mendelssohn, Felix: Symfoni nr 5

Mendelssohn skrev sin Reformationssymfoni inför det planerade firandet 1830 av 300-årsminnet av Martin Luthers stora kyrkoreform och den augsburgska trosbekännelsen. Jubiléet betraktades som politiskt obekvämt (Det var det väl i och för sig många som tyckte om reformen redan 1530) och inställdes. Symfonin uruppfördes inte förrän 1832 i Berlin. Verket är tresatsigt: Allegro med långsam inledning, Scherzo och Final. Yttersatserna speglar påtagligt symfonins ursprungliga syfte. Första satsens långsamma inledning bygger på det gamla "Dresdner Amen". Det är samma melodi som Wagner senare använde som graaltema i Parsifal. Scherzot är den enda satsen i symfonin utan någon direkt anknytning bakåt i tiden. Finalen följer som tredje sats, men är tydligt indelad i två satsliknande avsnitt: Ett inledande andante med tydliga anspelningar på en långsam aria i ett barockoratorium och sedan en serie variationer över koralen Vår Gud är oss en väldig borg, först presenterad av en oackompanjerad flöjt,. Bach hade använt koralen i en kantat till 200-årsjubiléet av reformationen och Mendelssohn anknyter tydligt till den barocka koralvariationsformen. Ur variationerna härleder han ett fugatema som utvecklas enligt Bach-mönster för att slutligen utmynna i koralen. Detta är inte ett allmänt, löst arkaiserande. Mendelssohn hade året innan han komponerade Reformationssymfonin inlett den fortfarande pågående Bach-renässansen genom att återuppliva Mattheuspassionen. Symfonin är lika mycket en hyllning till Bach som till reformationen.

Produced by KAN