Messiaen, Olivier: Quatour pour la fin du temps

Bland Messiaens fåtaliga kammarmusikverk har denna "Kvartett för tidens ände" blivit ett standardverk trots att det komponerades under en minst sagt omänsklig situation krigsvintern 1940-41 då han var krigsfånge i ett läger i Schlesien, varifrån han frigavs 1941. Över 5000 fångar hörde uruppförandet av verket den 15 januari 1941, Messiaen tolkade själv pianopartiet, de övriga musikerna var landsmän till tonsättaren. "Aldrig har jag upplevt en sådan uppmärksamhet och mottaglighet" vittnade Messiaen senare. Utgångspunkt för verket var ett citat ur Johannes' uppenbarelse där ängeln förkunnar tidens ände när de sju basunerna ljuder. Mot detta dystra budskap ville Messiaen förkunna hoppet om "att ur dessa tider av yttersta nöd och elände ändå nytt levnadsmod och ny förhoppning skall kunna spira". Denna text innefattar dessutom "allt, vad jag hoppas på, allt vad jag har älskat och fortfarande älskar. Först regnbågen, klangfärgens och de färgstarka visionernas symbol, som jag upplever och som tar gestalt för mitt inre öga när jag hör och läser om musik." Antalet satser motiverar Messiaen sålunda: "Sju är det fullkomliga talet, skapelsens sex dagar, helgade genom den gudomliga sabbaten; denna vilodags sjutal förlänger sig i oändligheten och blir till det eviga ljusets och den eviga fredens Åtta." Inte samtliga instrument medverkar i alla satser, sålunda är sats 3 ett klarinettsolo, i sats 4 pauserar pianot, i sats 5 deltar enbart piano och cello, i sista satsen piano och violin.

Paul-Christian Sjöberg

Produced by KAN