Mozart, Wolfgang Amadeus: Symfoni nr 35

Den s.k. Haffnersymfonin var den första symfoni Mozart komponerade efter överflyttningen till Wien. Den tillkom av en speciell anledning. 1776 gifte borgmästare Sigmund Haffner i Salzburg bort sin dotter, den då 20-årige Mozart uppvaktade bruden med den ståtliga Haffnerserenaden. 1782 upphöjdes borgmästare Haffner i adligt stånd, till denna festlighet komponerade Mozart i för honom icke ovanlig ilfart en symfoni i slutet av juli. Anknytningen till den sex år äldre serenaden är också tydlig. Ursprungsversionen var skriven i serenadform med en senare separat publicerad marsch och ytterligare en förkommen menuett. Mozart tycks snabbt ha glömt bort sitt verk. I ett brev till sin far i februari 1783 - då han nyss fått symfonin i retur från Salzburg - skrev han bl.a..: Den nya Haffner-symfonin har gjort mig alldeles förbluffad - jag kom inte alls ihåg den; den måste säkerligen ha gjort stor verkan." När Mozart själv framförde symfonin i Wien den 3 mars 1783 uteslöt han marschen och den ena menuetten men tillfogade i gengäld flöjter och klarinetter i yttersatserna. Haffnersymfonin gör fortfarande "stor verkan" och är absolut en av Mozarts mest charmfulla symfonier. Den inledande allegrosatsen, som enligt Mozart måste framföras "riktigt eldigt" , domineras nästan helt av huvudtemat, en enda djärv tontanke med ett språng över två oktaver, skarpt rytmiserat. Satsen är ett under av kontrapunktisk väv och koncentration.

av Paul-Christian Sjöberg

Produced by KAN