Mozart, Wolfgang Amadeus: Uvertyr till Figaros bröllop

Mozart citerar sällan ur den efterföljande operan i den inledande uvertyren, och ändå finns där en oupplöslig förbindelse. Med utsökt ekonomi ger hans uvertyrer en komprimerad presentation av:"Detta har hänt"; Tid och plats; Grundstämning och "Verklighetsgrad" - uvertyrerna till Don Juan och Trollflöjten visar tydligt att det demoniska respektive mystiska kommer att spela en central roll i själva operan. På samma sätt visar den vassa hastigheten i uvertyren till Figaros bröllop att operan kommer att handla om betydligt brandfarligare saker än Cosi fan tutte.

Under början av 1780-talet läste Mozart hundratals böcker och pjäser utan att finna någon lämplig textförlaga till ett nytt operalibretto. Inte förrän dramatikern Lorenzo da Ponte föreslog Beaumarchais' komedi Figaros bröllop blev han nöjd. Pjäsen utgjorde andra del i en trilogi: Le Barbier de Séville, Le Mariage de Figaro och La Mère coupable, som under de närmast föregående åren hade spridits över hela Europa. Trots att trilogin idag kan tyckas vara relativt mild som politisk satir bidrog den till de revolutionära stämningar som kulminerade 1789. Det råder ingen tvekan om, att Mozart stödde de frihets- och jämlikhetsideal, som ligger bakom Beaumarchais trilogi. Trots detta mildrade han och da Ponte texten på en rad punkter. Så har pjäsens original te x följande text:"Ah, nu förstår jag varför Ni vill ta er kammartjänare med er och göra honom till kurir då Ni tillträder tjänsten som ambassadör. Ah, jag förstår, min Herr Greve! Tre befordringar på en gång. Ni som ambassadör, jag som er politiske alltiallo, och Susanna - "tjänstedam", en ambassadörska i fickformat; så rid iväg, kurir! Och medan ni skickar iväg mig galopperande över berg och dal, kommer ni att föra min hustru till mjukare trakter? Och medan jag sliter ut mig själv för er familjs ära, kommer Ni att nåderikt bidraga till tillväxten av min?" Detta ändrades till (recitativet innan cavatinan i första akten):
"Bravo, högt ärade herre! Först nu börjar jag förstå hemligheten...och jag genomskådar Edra planer. Till London, eller hur? Ni minister, jag kurir och min Susanna...hemlig ambassadris? Aldrig, aldrig, om Figaro får råda!"
Detta framstår givetvis vid ett första betraktande som hopplös mesighet. Men då missar man finessen med opera: musiken och dramats helhet ersätter mer än väl den bortskurna texten. Den bedrägliga mildheten seglar vackert förbi all censur. Mozart och da Ponte kunde säga samma sak som Beaumarchais, men både elegantare och effektivare. Och detta börjar alltså redan i uvertyren.

av Tore Eriksson

Produced by KAN