Nielsen, Carl: Symfoni nr 5

Mycket förenklat skulle man kunna karaktärisera Carl Nielsens skrivsätt som rytmiskt kraftfullt, accentuerat envist med våldsamma urladdningar mot vilka plötsligt kontrasteras leende, frodiga avsnitt - ett myller av visioner av den vänliga, soliga danska jorden i förförisk tondräkt. Liksom den första symfonin saknar den femte undertitel, kanske ett medvetet uttryck för att det som här gestaltats inte bör eller kan utsättas för ordtolkning? Symfonin består av två stora satsblock, klart åtskilda. Tempo giusto - strikt tempo - inleds med en melodisk båge i fagotterna över hastiga växlingar (tremoli) i violastämman mellan korta upp- och nerstråk. Ett växande med virtuosa passager i klarinetten och med kraftinsatser av slagverk, tamburin, trumma, triangel och bäcken. Adagiopartiet är en ädel, melodisk kontrast, värme och innerlighet strömmar ut från stråkar, fagotter och horn med den lilla trumman som fridstörare. "En kamp mellan naturens vilda yppighet och kulturens ordnande makt" (Torben Meyer och Frede Schandorf-Petersen). En expressiv klarinettkonsert avslutar. Det andra satsblocket börjar med ett kraftladdat allegro, som faller sönder i envisa delar och melodiska fragment. Hissnande stråkpassager. Motivbollande mellan stråkar och träblåsare avlöses av ett fugatema i presto, en enorm urladdning. En femstämmig fuga med rötter i inledningstemat följer i suggestivt andante. I codapartiet glimtar några reminiscenser från inledningssatsens altviolintremolo. De starka krafterna tar överhanden och med ett strålande Ess-durackord - som en hyllning till livets oförstörbara krafter - slutar denna mäktiga symfoni, ett oerhört skakande dokument av en genial tonsättare om kampen mellan de destruktiva och uppbyggande krafterna i livet! Uruppförandet ägde rum den 24 januari 1922 i Köpenhamn, kritikernas meningar var delade. I Stockholm framfördes symfonin den 20 januari 1924, tonsättaren blev utvisslad, skandalen ett faktum!

Produced by KAN