Ortiz Torres, Gabriela: Altar de piedra

Gabriela Ortiz Torres är uppväxt i Mexico City, där hon studerade komposition först vid det Nationella Konservatoriet för musik och därefter vid Mexicos Nationella Universitetet. Hon fortsatte sina studier 1990 vid The Guildhall School of Music and Drama i London för Robert Saxton. Ortiz Torres erhöll också ett stort stipendium för att studera elektroakustisk musik för Simon Emmerson vid City University in London. För närvarande undervisar hon själv i komposition vid universitetet i Mexico City. Hon räknas till en av de mest intressanta unga mexikanska tonsättarna i sin generation och har utvecklat ett eget tonspråk baserat på inhemsk tradition och internationellt avantgarde. Hennes musik förenar både djup och raffinemang med det omedelbara och underhållande och hon strävar efter en balans mellan en genomtänkt och organiserad struktur med en improvisativ spontanitet. Hennes musik har rönt stora internationella framgångar och hon har fått ett flertal beställningar från institutioner världen över. Bland hennes senaste större verk kan nämnas just kvällens verk Altar de Piedra från 2002-2003 för tre slagverkare, pukor och orkester. Verket beställdes och uruppfördes av slagverksensemblen Kroumata och Los Angeles Philharmonic Orchestra under ledning av Esa-Pekka Salonen. Idén och titeln till verket kommer från den kubanske författaren Alejo Carpentierís roman Los pasos perdidos (De förlorade stegen). Romanens huvudperson är en latinamerikan som länge levt i Paris och som reser till Amazonasregionen för att utforska lokala musikinstrument. Vid ett tillfälle på resan stöter han på väldiga klippformationer, eroderade av vinden, som liknar stora stenaltaren. Denna bild av stenaltaren, altar de piedra, gav Gabriela Ortiz Torres verktiteln. Verket kan beskrivas som en konsert för slagverk och orkester i tre satser, vars titlar också är hämtade ur Carpentierís bok. Vid sidan av en rik slagverksuppsättning, där varje sats har sina egna instrument, finns genomgående i alla satserna också en viktig pukstämma, särskilt i första respektive sista satsen.

© Staffan Storm nov 08