Paganini, Nicolò: violinkonsert nr 2

Nicolò Paganini
Violinkonsert nr 2
" La Campanella"

Paganinis främsta bidrag till musikhistorien är nog att han helt på egen hand skapade solistkulten. Före honom fanns det givetvis många framstående och karismatiska musiker, men Paganini kom att dyrkas hysteriskt, överösas med rikedom och bli en förebild för kommande artister i hur man önskade framställa sig själv och agera på scen och i media. Med Paganini fick solisten stjärnstatus och även om han inte hade några egna elever och direkta efterföljare, så går det en släktlinje från honom fram till våra dagars musikaliska idoler.
I början av 1800-talet finner man ett framväxande och alltmer expanderande musikliv utanför kyrka och hov, där musikerna tidigare haft fasta anställningar. Nu låg framtiden istället i storstädernas konserthus och det är i denna sociala kontext Paganini passar in som den högt betalde och väl marknadsförde turnerade solisten.
Paganinis egna kompositioner var en viktig del av hans marknadsföring. Här lanserade han de nya speltekniker som var hans egna specialiteter: virtuosa passager, rikt spel på flera strängar samtidigt, flageoletter och olika pizzicato-tekniker. Andra violinkonserten i h-moll är ett typiskt exempel på både Paganinis stil och på den virtuosa solokonserten som genre under 1800-talet överhuvudtaget: solisten dominerar helt och orkestern har en ackompanjerande funktion.
"Efter jul ska jag ge en konsert på San Carlo-teatern och då ska jag spela både min första konsert, som inte tidigare framförts i Neapel, och min nya andra konsert med obligat klocka", skrev Paganini i början av december 1826. Det är denna lilla klocka, som används i konsertens finalrondo, som gett verket dess namn, "La Campanella". Satsen blev omedelbart mycket populär och Paganini framförde den ofta som separat nummer.

av Staffan Storm mars 05

Produced by KAN