Prokofjev, Sergej: Pianokonsert nr 5

SERGEJ PROKOFJEV
Pianokonsert nr 5

Sergej Prokofjev var redan som yngling en driven pianist, 21 år gammal uruppförde han själv sin första pianokonsert. Redan 1932 var han framme vid sin femte och sista pianokonsert, vilken på många sätt kan betraktas som inledningen till hans sista skaparperiod som utmärks av en avskalad enkelhet. "Jag har utvecklat en ny föreställningsvärld. och slutligen hade det i mina skissböcker samlats en rad förtrollande huvudteman. Jag strävade å ena sidan efter enkelhet, men å andra sidan fruktade jag också för att denna enkelhet omedvetet kunde slå över i föråldrade vändningar och rutinmässiga formler. vilket knappast är vad en modern tonsättare önskar." Kittet som räddade musiken undan schablonerna var ironin.

Ursprungligen planerade han inte en regelrätt solokonsert, utan snarare något som skulle kallas Musik för piano och orkester, något mera likt en svit. Antalet satser visar att verket har en friare form än en vanlig konsert. Innehållet är synnerligen mångfasetterat med kontrasterande stämningar och uttryck. Tre av de fem satserna är toccata-liknande och virtuosa, men de med jämna nummer är lyriska i den klassisk-romantiska traditionen. Det här är musik som kräver en oerhörd fingerakrobatik av solisten. Eftersom tonsättaren själv var solist vid uruppförandet med Berlinfilharmonin ledd av Wilhelm Furtwängler den 31 oktober 1932, förstår man vilken skicklig pianist han var.

© Stig Jacobsson nov 2006

Produced by KAN