Prokofjev, Sergej: Violinkonsert nr 1

Prokofjev komponerade sin första violinkonsert 1916-17, vid samma tid som den Klassiska Symfonin,3:e pianosonaten, Visions Fugitives och kantaten Sju, de var sju. Tillsammans demonstrerar dessa verk något man med ett oerhört klumpigt ord skulle kunna kalla Prokofjevs "ljudvolymkaraktärregisterspännvidd": Det finns ingen tonsättare som kan överträffa Prokofjev i stökigt öronbedövande buller, lika lite som någon kan överträffa honom i viskande pianissimoskimmer. Dessa två poler finns ibland närvarande i ett och samma verk, lika ofta kan en av dem dominera. Den l a violinkonserten är i hela avsnitt en studie i nästan-tystnad. Den första satsen växer fram som en mild viskning och slutar i ett glaslikt pianissimo i orkesterns högsta register under de 23 sista takterna förekommer inte en ton under ettstrukna D.

Det finns ytterligare en betydelsefull polaritet i Prokofjevs musik. I detta fall behövs ingen nybildning av ord, men väl ett bruk av ett gammalt nerslitet: Ljuvlighet. Ty det finns en fint graderad skala mellan sarkastisk beskhet och en fullständigt osentimental ljuvlighet i hans musik. Den första violinkonserten ligger väl förankrad vid den senare polen,.åtminstone i yttersatserna. Scherzot är något annat. Prokofjev hör över i stort sett alla ovanliga spelsätt som finns på en fiol. Här finns också partier som kommer snubblande nära fiolstämman i Stravinskys "Historien om en soldat" ett år före Stravinsky. En av Prokofjevs levnadstecknare talar om scherzot med dess "elaka sataniska skepticism". Finalen förenar de båda första satserna. Den inledes som en parafras över scherzot men slutar som en spegling av första satsen.

Produced by KAN