Purcell, Henry: Symphony from the fairy Queen

1660 öppnades de engelska teatrarna för första gången sedan inbördeskriget brutit ut 1642. Givetvis återupptog man förkrigsrepertoaren men många nyheter dök också upp som bl a den nya italienska operan. Redan under Shakespeares tid innehöll de engelska skådespelen rikt med musikinslag, men under sent 1600-tal växer det fram en särskilt populär hybridform mellan teater och opera. "Experience hath taught us that our English genius will not rellish that perpetual singing", skrev den samtida engelske författaren Peter Motteux och syftade på den italienska operan. Istället menade han att engelsmännen hellre föredrog "...to have their mind pleas´d with Musick and Dancing industriously intermix´d with Comedy or Tragedy". Exempel på denna nya genre finner man hos Purcell i hans musik till King Arthur (1691) och The Fairy Queen (1692). Musikinslagen är här så omfattande att man ibland talar om dem som semi-operor. Ren instrumentalmusik förekom flitigt allt från danser till större orkesterkompositioner med titlar som Ouverture, Prelude och Symphony.

av Staffan Storm


Produced by KAN