Rachmaninov, Sergej: Pianokonsert nr 3

Sergej Rachmaninov var själv en lysande pianist och han har gjort många skivinspelningar, bl a av alla sina fyra pianokonserter. Han komponerade åtskillig musik för piano, både solostycken som preludier och sonater, kammarmusik och sånger. Av pianokonserterna är det kanske den andra som blivit mest känd. Den har nämligen flera gånger använts som filmmusik. Men det är den tredje som är krönet på hans kompositionskonst. Det tyckte han i alla fall själv. Att den inte blivit lika ofta spelad som den andra beror mest på att den är så mycket svårare för solisten att spela. Samtidigt som musiken är mycket sträng i formen, tillåter den solisten att briljera. Det är en vital och spänstig musik som inte för en sekund förfaller i rutin och allmängods. I oktober 1909 gav sig Rachmaninov ut på sin första turné till Amerika och han skrev hem till sina vänner att han fann landet främmande och otrevligt, men fullt av lysande symfoniorkestrar. Om han inte så starkt känt behovet av dollar, som kunde uppfylla den länge närda drömmen om att köpa en bil, så hade han aldrig lämnat sitt älskade Ryssland. USA, detta ogästvänliga land, skulle han ironiskt nog återvända till och bosätta sig i för gott efter ryska revolutionen. Men han lärde sig aldrig trivas där. Till amerikaturnén 1909 hade Rachmaninov under sommaren skrivit ett nytt verk, just den tredje pianokonserten. Under resan över Atlanten övade han flitigt på solostämman och han satt vid pianot när musiken uruppfördes den 28 november vid en konsert med New York Symphony Orchestra. Den vackra och nostalgiska inledningen är så typiskt rysk att man nästan tror att det är en folkvisa, men Rachmaninov förklarade själv att han ”varken lånat från folksånger eller från kyrkliga källor. Den melodin skrev sig helt enkelt själv.”

© Stig Jacobsson nov 08