Rachmaninov, Sergej: Rapsodi över ett tema av Paganini

Temat som behandlas är hämtat från ett av Paganinis capricci. Det hade redan visat sig slitstarkt och användbart hos Schumann, Liszt och Brahms och har ständigt återvänt hos senare tonsättare som Szymanowski och Lutoslawski.
Temat har t o m vandrat ner i knatteligan och varierats av Andrew Lloyd-Webber. Rachmaninov kallar sitt verk rapsodi trots att det är frågan om tema och 24 variationer. Förmodli-gen ville han betona en viss frihet i förhållande till den åldersstigna formen. Han inleder inte heller med temat utan med en variation. Temat dyker upp först i avsnitt två.

Förutom Paganini-temat användes det likaledes slitstarka Dies irae-temat ur den gregorianska dödsmässan. Detta tema blev nästan till en signaturmelodi hos Rachmaninov. Det har också blivit standard i film- och TV-musik då man vill antyda kosmisk skräck. Utan att ha hört en enda mässa vet de flesta TV-tittare att då temat tutar är det riktigt illa (dies illa för att vara lite papistiskt vitsig). I en balett som Fokine koreograferade 1937, berättas historien om Paganini som sålde sin själ till djävulen (det trodde många under hans livstid). Variation 11-18 skildrar en rad kärleksepisoder (betalningen för själen, förutom att bli en jävel på violin). Djävulen får representeras av Dies irae-temat. Detta är naturligtvis religiöst nonsens. Dies irae syftar på Guds vredes dag - den dag då djävulen rimligtvis ligger och skakar i ett hörn av helvetets isigt djupaste kretsar. Men det gav väl både Rachmaninov och Fokine fasen i. Verket skrevs 1934.

Tore Eriksson feb 05

Produced by KAN