Rautavaara, Einojuhani: Manhattan Trilogy

Einojuhani Rautavaaras namn har under de senaste decennierna gått som en löpeld över världens konsertestrader. Detta är resultatet av en lång och målmedveten karriär.Hans första genombrott kom med A Requiem in Our Time för bleckinstrument och slagverk 1953. Med detta stycke vann han den amerikanska Thor Johnsson-tävlingen. En annan ofta spelad fullträff var Cantus Arcticus, konsert för (inspelade) fåglar och orkester 1972. Han har beundrats för sina storslagna operor, körverk, kammarmusik och sånger. Det har hittills blivit åtta symfonier och en lång rad solokonserter, musik som inte sällan avslöjar en djup andlighet - men inte nödvändigtvis religiös. Tidigt gjorde han utflykter till Bartóks metod att nyttja folkmusik för egna syften, men efter studier för Wladimir Vogel i Schweiz fördjupade han sig i tolvtonsteknik och serialism. Studierna för Aare Merikanto hemma i Helsingfors och för Aaron Copland och Roger Sessions i New York ledde honom fram mot en egen, mycket personlig stil. En stil som blivit så uppskattad att man beställt nya verk av honom från olika håll i världen, inte minst från USA. skrevs 2004 på beställning av Juilliard Orchestra, som också uruppförde musiken under ledning av Dennis Russell Davies i oktober 2005. Verket rymmer mycket av sådant som man lärt sig förknippa med Rautavaaras musik under de senaste decennierna. Det framgår av satstitlarna att drömmar får styra utvecklingen. Först dagdrömmar i form av en spänstig melodi som delas mellan oboe och klarinett över harpoklanger. Men ger man sig ut på Manhattan under dagen växer rastlösheten, klangintrycken blir fler, pukorna dunkar fram musiken innan soloviolin och flöjt stannar upp och avslutar drömmarna så som de började. Efter en sådan dag kan natten bara bjuda på en nervös sömn som växer till en mardröm, uppbyggd av stråkar och sordinerat brass med något skrämmande och dissonant - men ändå inga våldsamheter. Mardrömmen ligger på det psykologiska planet. Så gryr en ny dag fylld av förväntningar, stillsam vacker musik, stämningsfull men inte utan dramatik. I sluttakten slår klockan …

© Stig Jacobsson nov 08