Ravel, Maurice: Bolero, balett för orkester

Maurice RAVEL
Bolero

Bolero komponerades ursprungligen som balettmusik för dansösen Ida Rubinstein, som utförde huvudrollen vid urpremiären i november 1928 på Parisoperan. Den koreografiska handlingen (av Alexander Benoit) anknyter till en tavla av Goya. Scenen föreställer det inre av ett spanskt värdshus. En kvinna dansar på ett bord. Hon är omgiven av män, som blir allt mer upphetsade av hennes dans. Ravel tänkte sig handlingen utomhus, med en fabrik i bakgrunden. Han såg på Bolero som ett rent koreografiskt stöd och blev mycket förvånad, när verket gjorde stor succé som ett konsertstycke. Ravel gick t o m så långt, att han menade, att stycket var "musikaliskt tomt" dvs en orkestrering utan musik.

Tvärt emot vad Ravel själv ansåg om stycket är det en av musikhistoriens mest eleganta variationssatser. På samma sätt som Beethoven demonstrerar att han kan skapa ett mästerverk av näst intill ingenting i Diabellivariationerna, visar Ravel, att han kan skapa en illusion av ständig föränderlighet ur en näst intill fullständig oföränderlighet. Stycket består av två 18-taktiga teman som upprepas AABB tre gånger för att slutligen reduceras till AB Coda. De två melodierna är förvirrande olika. Man lockas hela tiden att uppfatta den ena som en fortspinning av den andra, men vilken som är vilken försvinner i instrumentationsvirvlarna.
Orkestreringen är mycket elegant organiserad:
Del I A Flöjt
A Klarinett
B Fagott
B Ess-klarinett

Del II A Oboe d'amore
A Flöjt + Sordinerad trumpet
B Tenorsax
B Sopranino och Sopransaxofon

Del III A Horn + Piccola + Celesta
A Oboe + Engelskt Horn + Klarinett
B Trombon, högt läge
B Piccola + Flöjt + Klarinett + Tenorsaxofon
Del IV A Flöjt + Oboe + Klarinett + Violin
B Flöjt + Piccola + Oboe + Engelskt horn + Trumpet + Violin
Coda Komp eller melodi, Tutti

Till detta kommer att Ravel sätter melodin solo, prim + oktav, kromatiska parallellackord, diatoniska parallellackord. Harmoniken biter sig fast i ett ständigt växlande mellan dominant och tonika utom i codan då Ravel med exceptionell effekt låter den avslutande tonikan föregås av en mollsubdominant.

Tore Eriksson feb 05


Produced by KAN