Ravel, Maurice: Pianotrio a-moll

Förenklat skulle man kunna ange skillnaden mellan Debussy och Ravel med att den äldre älskar och intensivt upplever dofter, dimslöjor och subtila antydningar, under ytan döljer sig alltid något nödvändigt komplement för helheten, den yngre tecknar med det finaste ritstift de skarpaste och mest raffinerade linjer och konturer med största mästerskap. Ravels enda pianotrio från 1914 är ytterst komprimerad och ställer mycket avancerade krav på interpreter. Påfallande är den asymmetriska rytmen med 3 + 3 +2 åttondelar över en basstämma i normal fjärdedelsrytm, Stravinskij kan vara inspiratören. Denna rytm återfinns också i några baskiska danser som Ravel kände till. Titeln "Pantoum" i sats 2 syftar också på detta växelspel, namnet är av malajiskt ursprung och betecknar en dikt bestående av fyrradingar med radupprepningar i de olika stroferna (rad 2 och 4 i strof 1 upprepas som 1 och 3 i strof 2, o.s.v.). Finalen är en konsekvent genomförd passacaglia (8-taktigt bastema), Ravel växlar här åtskilliga mera ovanliga taktarter (5/4 och 7/4). Sonatformen är i yttre mening bibehållen men innehållsmässigt sker direkta förskjutningar. Det första temat, presenterat av pianot, är färgat av tonsättarens förkärlek för baskisk folklore.

av Paul-Christian Sjöberg

Produced by KAN