Rossini, Gioacchino: "Una vocce poco fa" ur Barberaren i Sevilla

GIOACCHINO ROSSINI
"Una vocce poco fa" ur Barberaren i Sevilla
"Nacqui all'afanno..." ur Askungen



Få operor har blivit mer kända och älskade än Rossinis Barberaren i Sevilla. Den hade premiär under karnevalen i Rom i februari 1816, och det hade gått undan. Olika källor uppger visserligen olika uppgifter om hur lång tid Rossini behövde att komponera operan, men de varierar bara mellan elva och tjugo dagar! Oavsett vilket är det imponerande. Men så var han också en rationell och smart tonsättare. I andra scenen, akt II befinner vi oss i doktor Bartolos hus. Han har just berättat att han snarast tänker gifta sig med sin rika skyddsling Rosina. Problemet är att hon även uppvaktas av greve Almaviva. Det hela blir inte lättare av att Figaro intrigerar åt alla möjliga håll. Rosina själv är förälskad i studenten Lindoro. Det är om honom hon sjunger i sin älskliga cavatina "Una voce poco fa". Hon skriver ett brev och berättar hur hon känner sig till mods. Ännu vet vi inte att Lindoro och greven är samma person.

Operan La Cenerentola hade premiär på Teatro Valle i Rom vintern 1817, alltså året efter Barberaren. När den första gången visades i Stockholm (så sent som 1972) kallades den Askungen, och det är den kända askungesagan som återberättas - nåja, man känner i alla fall igen drag från den. Hela operan slutar med att Askungen sjunger sin bravuraria "Nacqui all'affano". "Jag föddes till sorg och tårar, jag led utan att klaga, men av ett ljust sken, i min ungdoms blomstring, snabbt som en blixt, ändrades min framtid." Hon förlåter sina elaka systrar och alla andra. Happy end.
© Stig Jacobsson jan 2007

Produced by KAN