Rossini, Gioacchino: Den tjuvaktiga skatan, uvertyr

Rossini var verkligen ett av dessa musikens underbarn som fått den flödande melodins och elegansens omdelbara charm i faddergåva. Knappt utvuxen ur koltåldern med flera charmerande kammarmusikverk i eftermozartsk anda började han som 18-åring fabricera operor på löpande band. Framgången uteblev inte, redan 1816 komponerade han på några veckor sin succéopera framför alla andra, "Barberaren i Sevilla", hans femtonde i ordningen.
Den 31 maj 1817 uruppfördes hans nästa opera, "Den tjuvaktiga skatan" (La Gazza ladra) i Milano. Operan framföres numera sällan utanför Italien, uvertyren däremot har alltid haft sin givna plats som inledande glansnummer. Tre trumvirvlar inleder - en ovanlig spelöppning 1817! - den rytmiskt pregnanta, långsamma marschen. En markant stegring i sextondelsfigurer avslutar inledningen. Den följande allegrodelen inledes av violiner och altvioliner med ett ömsint, muntert trioltema. Punkterade fortissimoutbrott i hela orkestern avbryter. Den rossiniska lekfullheten fortsätter , blåsarackord leder över till det andra temat.
En högst charmfull syntes av blåsarnas gungande motiv och stråkarnas käcka och muntra lek. Det högst beundransvärda orkesterspelet med sin elegans och finnervighet och leende charm fortsätter oavbrutet och mynnar ut i ett jublande och övermodigt slutavsnitt (stretta) med ökade pulsslag.

Paul-Christian Sjöberg

Produced by KAN