Rossini, Gioacchino: Wilhelm Tell, uvertyr

Gioacchino Rossini
Wilhelm Tell uvertyr

Wilhelm Tell var den första opera Rossini skrev direkt för Parispubliken och samtidigt hans sista musikdramatiska komposition trots att han levde många år till. Efter att ha tackat nej till två textförslag från Scribe bestämde sig Rossini 1827 för att efter omarbetningar tonsätta Schillers Wilhelm Tell. Operan fick en försenad premiär 1829 och blev stilbildande för den fortsatta utvecklingen av "Grand opera" i Frankrike.
Uvertyren liknar inte något Rossini gjort tidigare. Den är en fyrsatsig symfonisk dikt i allt utom titel. Inledningen för fem solocelli målar enligt Berlioz "friden i en djup ensamhet, den allvarliga tystnaden hos naturen, då elementen och de mänskliga passionerna är i vila". (Solocellon har en viktig uppgift inne i operan där den ackompanjerar Tells ord till sonen precis innan äppelskjutningen.)
Uvertyrens andra sektion är en storm-scen. Den låter bitvis kanske en aning åldrad, eftersom den har imiterats om och om igen i tondikter, operor och stumfilmer. Stormen följes av en pastoral som bygger på en äkta eller genuint imiterad "ranz des vaches" - en schweizisk alphornslåt. Uvertyren avslutas med ett livligt allegro som alluderar på de schweiziska soldaternas uppmarsch. Även det avslutande marsch-allegrot har kommit att användas så mycket i filmer och TV-program att det blivit till ett musikaliskt tecken för alla kavalleri-attacker - i synnerhet räddningarna.

av Tore Eriksson mars 05

Produced by KAN