Sandström, Sven-David: Juloratorium


JULORATORIUM
av Sven-David Sandström

Sandströms Juloratorium uruppfördes 15 december 2005. Av Susanna Andersson, Mikael Samuelson, Malmö SymfoniOrkester, Lunds Vokalensemble och Mats Rondin, dirigent.
Framfördes igen 13 och 14 december 2006
Av Klara Ek, Mikael Samuelson, Malmö SymfoniOrkester, Lunds Vokalensemble och Johannes Gustavsson, dirigent.



De senaste tio åren har Sven-David Sandström komponerat en mängd sakrala verk som inspirerats av J S Bach. Det började med High Mass (1994) och fortsatte med två a cappellamotetter satta till samma texter som Bachs motetter, Lobet den Herrn (2003) och Singet dem Herrn ein neues Lied (2003, uruppförd av Lunds Vokalensemble) samt Magnificat (2005) för kör, orkester och solister, uruppförd under Stuttgart Bachakademis festival. Passionen Ordet, med text av Katarina Frostensson, uruppfördes i Berwaldhallen, Stockholm tidigare i år. Sandström blev påverkad av Bach - eller som han själv uttrycker det, "insvept i Bach" under en längre tid. Bach var som ett frö som grodde under hans medverkan som körsångare i Hägerstens Motettkör från 1965 och 25 år framåt, den kör som Ingemar Månsson grundade och ledde under 30 år. Återkommande på repertoaren var de stora körverken av Bach, passionerna, h-mollmässan, Magnificat och de sex motetterna. Bachtraditionen satte dock inte några spår i hans kompositioner vid den tiden. Under 1970-talet var Sandström en produktiv tonsättare av modernistiska, mycket komplexa verk. Under 1980-talet förändrades hans stil i en nyromantisk riktning. Sandström komponerade visserligen flera sakrala verk under de här åren, men hans centrala kompositioner var med några få undantag instrumentala. Cirkeln slöts när Månssons nya kör, Lunds Vokalensemble, uruppförde Juloratoriet (2004) för ett år sedan. Efter den enorma succén med High Mass insåg Sandström att han hade hittat en nisch i den sakrala musiken. Men varför just Bach? Sandström har berättat att han ville kommunicera med den för honom mest centrala körtraditionen. Han tilltalades också av magnituden av verken och kyrkorummets lämplighet för monumentala verk. Inför den tyska premiären av High Mass med Gewandhausorkestern i Leipzig beskriver Sandström hur han "kände att han satt och arbetade bredvid Bach". Kompositionsprocessen har inte förändrats under 300 år. Precis som Bach utgick Sandström från texten och sammanförde den med sitt tonspråk. Antalet svenska juloratorier är litet - Ivar Widéen, Andreas Hallén, Roland Forsberg och Bengt-Göran Sköld har t ex bidragit till genren. Det mest kända oratoriet är Hilding Rosenbergs Den heliga natten som stilistiskt ligger närmare Sandström än någon av de andra kompositionerna. Till skillnad från både Bach och de svenska verken använder Sandström uteslutande jul-evangeliet från Lukas 2:1-20, vilket motsvarar de tre första kantaterna av Bachs oratorium. Sandström säger att han fick idén till verket när han i minnet hörde sin far läsa texten. De korta verserna blir utdragna i tiden både metaforiskt och för konsertpubliken. Hans far gick bort för många år sedan, men musiken och texten speglade minnena av honom och barndomens julfirande (oratoriet är för övrigt tillägnat Sandströms far). Det är också ett av skälen till att Sandström använder den gamla bibelöversättningen, ett annat är att han fann den översättningen mer poetisk. För Sandström, som sedan 1999 är professor vid Indiana University i Bloomington, blev ett juloratorium på svenska ett sätt att hålla en emotionell kontakt med Sverige och dämpa hemlängtan. Musiken låter ju förstås inte som Bach. Verket är klangligt rikt med en stor slagverksuppsättning (t ex javanesiska gongar, chimes, marimba, vibrafon och pukor) samt full symfoniorkester, kör och två vokalsolister, en sopran och en baryton. De tio avsnitten innehåller både dramatik och romantisk naivitet. De flesta satserna är mycket korta, vilket också är en del av Sandströms senare kompositionsestetik. Han vill skriva kort och koncentrerat och påminna lyssnaren om det mytiska och mystiska i texten. Historien från juloratoriet kommer alltid tillbaka, men livet går vidare. Sandström vill få oss att tänka annorlunda om julen, ifrågasätta rutinerna och reflektera över julens mening. Rosenbergs oratorium blev en tidlös svensk klassiker, det är inte alldeles otroligt att Sandströms går samma öde tillmötes.

© Per F Broman dec 2006

Sven-David Sandström (1942)
Genom sin konstnärliga och pedagogiska gärning de senaste trettiofem åren, har Sandström för många blivit en viktig förgrundsgestalt inom den nutida konstmusiken i ett svenskt såväl som i ett internationellt perspektiv. Hans produktion är oerhört rik och omfattar en mängd genrer som soloverk, verk för skiftande kammarmusikkonstellationer, körverk, orkesterverk och musikdramatiska verk. 1985-95 innehade Sandström tjänsten som kompositionsprofessor vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och blev därigenom vägledande för en hel generation unga tonsättare. Under den efterföljande treårsperioden var han prorektor vid samma institution. Sedan 1999 är han kompositionsprofessor vid Indiana University, USA. Men det är inte enbart som framstående tonsättare och pedagog som Sandström har varit och är betydelsefull för vår tids musik. Han har skapat förutsättningar för en helt ny utbildning för unga tonsättare, Tonsättarskolan i Visby. Denna utbildning har på några få år etablerat sig som en av de viktigaste svenska förutbildningarna i komposition för de som vill studera ämnet vid musikhögskola och andra högre utbildningar. Mellan 1968 och 1972 studerade Sandström komposition för Ingvar Lidholm vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Gästlärare under denna tid var bland andra György Ligeti, Witold Lutoslawski och Per Nørgård. Det är fascinerande att följa utvecklingen och förvandlingen i Sandströms omfattande produktion. Medan det dramatiska och expressiva uttrycket har varit mer konstant och utgjort ett tydligt kännetecken för upphovsmannen har tonspråket genomgått flera faser. I verk som Through and Through och Culminations från 1970-talet möter lyssnaren en massiv klusterartad orkesterklang med skarpa dissonanser och långsiktigt växande former. Denna "modernistiska" hållning som var ganska typisk för svenskt 70-tal, skall ställas mot den nästan chockartat tonala och romantiskt orienterade musik som Sandström skrev under senare delen av 1980-talet, representerad i verk som exempelvis cellokonserten (1988) och pianokonserten (1990). Dessa verk har tillsammans med bland andra High Mass (1994) och De ur alla minnen fallna - Missa da requiem (1979) givit upphov till brinnande debatter om tonspråk och text och i förlängningen om tonsättarens rätt att fritt uttrycka sig. I Sandströms senare verk finns en sammanhållande länk i själva titeln, pieces. Här framskymtar en mer fragmentarisk hållning till storformen, musik uppdelad i flera satser i stället för att gjutas i en enda långsträckt form. En ny period i hans komponerande? Sandström har alltid gått sin egen väg, egensinnigt och djärvt. Denna utmanande hållning kännetecknar en stark och kompromisslös konstnärssjäl. Sandström är Skåneaktuell en tid framöver då han utgör ett ankare av tre i projektet TonSatt som är sjösatt av Musik i Syd i samarbete med bland andra Malmö och Helsingborgs symfoniorkestrar, Musica Vitae samt körer och kammarmusikensembler i regionen.

© Rolf Martinsson dec 2005

Produced by KAN