Schönberg Arnold: 5 Stücke für Orchester op 16

Arnold Schönberg
Fem stycken för orkester

Det är mer än hundra år sedan Schönberg offentliggjorde sina första kompositioner. Under dessa hundra år har det utspelats två världskrig. Murar har rests och fallit. Alla värden har förångats i människotankens fragmentering av sig själv. Har vi inte kollektivt under 1900-talet gjort alla de erfarenheter som behövs för att förstå hans musik? Det verkar inte så. Schönberg har genom åren mer och mer kommit att framstå som sinnebilden för allt modernt och obegripligt. Hans förutsägelse att springpojkarna skulle vissla hans melodier tycks nu slutgiltigt ha kommit på skam: Det finns inte längre några springpojkar och den ende jag vet som visslar Schönberg är jag själv och jag gör det mest inomhus, vid kallt väder. Hur kunde det bli så? En stor del av felet är nog Schönbergs eget. När han ombads att förse satserna i op 16 (1908) med titlar gjorde han detta endast motvilligt och antecknade i sin dagbok att "titlar avslöjar för mycket". Han bestämde sig slutligen för:
I Föraningar
II Förgånget
III Ackordfärgningar
IV Peripeti
V Det obligata recitativet

och kommenterade detta själv, att det var allmängiltigt, tekniskt och mångtydigt nog att inte avslöja något alls. Sats III har blivit den mest kända. Titeln är i detta fall t o m aningen vilseledande eftersom det rör sig om en femstämmig kanon för stor orkester. Det påpekas ofta att stycket är ett exempel på "klangfärgsmelodi". Det är det också, men risken är stor att man blir döv för serien av kanoniska variationer. Övriga satser ansluter mycket tydligt till mardrömsvärlden i Erwartung, den opera (eller monodrama) som Schönberg komponerade samma år som op 16. Stycket innehåller endast en roll: En ensam kvinna som irrar runt i ett skogsbryn. Hon klagar "Varför kommer han inte?" och snubblar över en stock som ligger över en stig in i skogen. Mot slutet får vi indirekt veta att hennes älskare inte kommer eftersom kvinnan precis mördat honom och att det är han som är stocken hon snubblar på.

av Tore Eriksson


Produced by KAN