Schubert, Franz: Sonat för Arpeggione och piano

Denna sonat är sannerligen en kuriositet: Arpgeggione var ett instrument, som tillverkats av instrumentbyggaren Johann Georg Staufer i Wien 1823. Detta instrument är ett mellanting mellan gitarr och violoncell, det kallas därför "gitarr-violoncell". Schubert skrev sin Arpeggionesonat 1824 för arpeggionisten Vincenz Schuster som uruppförde den i december 1824. Instrumentet vann ingen anklang, numera existerar denna sonat i arrangemang för piano/altviolin eller piano/violoncell och i dessa tappningar naturligtvis fullt och helt hörvärd.
Samtliga tre satser är knappt och koncentrerade i fakturen, naturligtvis med en lyrisk grundfärg och med talrika konsertanta episoder i stråkinstrumentet. Den inledande allegrosatsen med sitt innerliga huvudtema är (icke ovanligt i fallet Schubert!) rik på melodisk uppfinningskraft. Andra satsen (E-dur) är snarast en långsam, uttrycksfull inledning till den följande finalen som är helt betagande i sin omedelbara älskvärdhet och charm.

av Paul-Christian Sjöberg

Produced by KAN