Schumann, Robert: Symfoni nr 4

Redan i början av 1830-talet gjorde Robert Schumann sitt första försök inom symfoniformen.
I november 1832 uruppfördes för-sta satsen i en g-moll symfoni, men förutom en efterföljande långsam andra sats så färdigställdes aldrig verket. Först 1841 kände sig Schu-mann åter redo att tampas med formen och skrev hela två symfonier nästan direkt efter varandra. När den första av dessa, den så kallade "Vårsymfonin", uruppfördes i mars samma år av Gewandhaus-orkestern i Leipzig under ledning av Felix Mendelssohn blev den omedelbart en stor framgång. När det efterföljande verket, i d-moll, framfördes för första gången i december 1841 av samma orkester fick det däremot ett mer blandat mottagande. Det ledde till att Schumann drog in symfonin för att omarbeta den, och verket kom att bli liggande i skrivbordslådan i10 år! Först 1851 blev den nya versionen klar. Under de mellanliggande år-en hade Schumann komponerat ytterligare två symfonier, så när d-moll symfonin åter blev offentlig kom den att numreras som nr.4.
Man skulle kunna säga att Schumanns 4 symfoni både till innehåll och form representerar en antites till den klassiska symfoniformen, som bygger på temakontraster och klart avgränsade satser. I Schumanns fall byggs istället hela verket upp av ett par närabesläktade motiviska idéer, som blir utgångspunkt för allt tematiskt material i symfonin. Dessutom låter Schumann de fyra satserna gå över i varandra utan uppehåll för att ytterligare understryka deras släktskap med varandra.

Det kan vara intressant att notera att Mendelssohn vid samma tid, i början av 40-talet, var inne på samma symfoniska tankegångar i sin a-moll symfoni, den såkallade "Skotska". Schumann och Mendelssohn var mycket goda vänner och båda var vid denna tid verksamma i Leipzig.
Kanske är det möjligt att de just diskuterat hur det skulle vara möjligt att utveckla symfoniformen och göra något nytt? Man kan lätt föreställa sig långa, nattliga musikestetiska diskussioner...

av Tore Eriksson

Produced by KAN