Sibelius, Jean: Violinkonsert

Några få solokonserter av nordiskt ursprung har fått standardrepertoarvisum, Griegs pianokonsert, Sibelius' och Nielsens violinkonserter, knappast flera. Av dessa tre torde de två förstnämnda vara de mest sakrosankta. Sibelius var själv en utmärkt violinist, det var sålunda inte märkligt att han komponerade en solokonsert för sitt instrument, den spännande tillkomsthistorien 1903-1905 har skildrats av Erik Tawaststjerna i hans lysande jättemonografi, detaljerna kan tyvärr inte behandlas här. Men i stora drag: den första versionen av konserten uruppfördes den 8 februari 1904 i Helsingfors med tonsättaren som dirigent och med "den med svetten i pannan kämpande solisten Novácek " som solist. Denna originalversion innehöll ännu mer passageverk än den slutgiltiga, solisten var helt enkelt inte uppgiften vuxen. I ett brev till sin uppoffrande själsfrände Axel Carpelan - som fått sig 2:a symfonin tillägnad! - skrev Sibelius på hösten: "Min violinkonsert drager jag tillbaka; först om två år utkommer den. Min hemliga, stora sorg i dessa tider. Första satsen skall omarbetas, andandets mitt
äfven m.m." Våren 1905 islossning! Omarbetningen har tydligen gått i ett enda svep. Sibelius hade lovat sin vän, violinvirtuosen Willy Burmester uruppföranderätten, men med förläggaren Lienau som pådrivare fördes konserten till dopet den 19 oktober 1905 i Berlin med hovkapellets konsertmästare Karl Halir som solist och med Richard Strauss som dirigent.
Att Burmester aldrig ville spela konserten efter detta torde inte förvåna. Vid uruppförandet var den gamle Joseph Joachim, Brahms vän och vapendragare, närvarande och yttrade kort och lakoniskt om verket:: "Scheusslich und langweilig" (avskyvärd och långtråkig!. Ingen torde numera dela denna uppfattning om Sibelius' violinkonsert, som med sin kosmopolitiskt senromantiska prägel och gripande äkta aningsfullhet hör till det tjugonde seklets absoluta mästerverk i genren.

Paul-Christian Sjöberg

Produced by KAN