Sjostakovitj, Dmitrij: Sonat för violoncell och piano d-moll

Sonaten för violoncell och piano (f.ö. den enda av Sjostakovitj i genren) är ett verk av en ung tonsättare som redan hade tre symfonier, en pianokonsert och operan "Näsan" bakom sig. Året var 1934, strax innan Stalins strupgrepp på den konstnärliga integriteten och friheten hade hårdnat med ty åtföljande ödesdigra konsekvenser. Denna sonat kan tveklöst betecknas som sin upphovsmans första, verkligt betydande kammarmusikverk med alla de kännetecken som är utmärkande för åtskilliga verk under "mellanperioden" ( generellt, givetvis inte vattentätt ) fram till 1960-talets mitt. Rysk folklore, groteskt grimaserande, abrupta stämningsbrytningar, senromantisk, totalt asentimental innerlighet, bisarr humor och briljant virtuosa inslag, allt gestaltat med suveränt mästerskap och känsla för proportioner. Andra satsen ger med sitt underbart ohämmade, gogolska groteskeri en vision av en medeltida dödsdans, largot (h-moll) med sin expressiva drömstämning har dunkla, aningsfyllda undertoner som det punkterade, upprepade tretonsmotivet i sin koncentration markant framhäver. Sista satsen är en genial syntes av groteskeri, ironi, älskvärd, nästan rokokoartad skälmskhet och elegant virtuoseri (pianots oktavlöpningar). Sjostakovitj skrev denna sonat för sin vän cellisten Viktor Kubatzki som uruppförde den juldagen 1935 i Leningrad med tonsättaren vid flygeln.

av Paul-Christian Sjöberg

Produced by KAN