Stenhammar, Wilhelm: Ett folk

Stenhammars kantat Ett folk uruppfördes den 5 december 1905 på Kungliga teatern i Stockholm. John Forsell var solist och tonsättaren dirigent. Verket blev en mycket stor framgång. Publiken applåderade entusiastiskt mellan de fem satserna och försökte t o m framkalla bissering av Sverige och Medborgarsång. Kantaten är på många sätt en femsatsig symfoni med andra satsen som ett adagio för kör a cappella. Avsnittet framföres mycket ofta, kanske alltför ofta, separat och kan då få en ton av sekelskiftessentimentalitet. I sitt originalsammanhang är det nästan tvärtom. Första satsen slutar med ett blåsar-fff. Andra satsen börjar pianissimo i parallelltonarten - som en fråga eller ett minne som utsättes för granskning. Heidenstam hade ursprungligen tänkt sig "början som en dundrande marsch, vilken vid 'Fall julesnö' glider in i idyll och till sist slutar som en hymn." Ungefär så hade Hugo Alfvén också tänkt sig tonsättningen. Enligt honom borde Sverige-satsen ha undvikit all "blödighet" och drivit upp tonstyrkan till fortissimo "vid de tre gripande utropen ' Sverige! Moder! Du land!" Som eftervärld borde vi vara djupt tacksam att det var Stenhammar och inte Alfvén som tonsatte Ett folk. Vi borde även rikta vår tacksamhet mot alla de själskval Stenhammar genomled kring textens övriga avsnitt. Heidenstams ibland lite väl fröjdefulla chauvinism får många extrabottnar av både ironi och kritik genom tonsättningen.

Tore Eriksson

Produced by KAN