Stenhammar, Wilhelm: Excelsior

Vad är det för fel på Stenhammar? Hans g-mollsymfoni är helt på nivå med Sibelius' bästa och bättre än alla Carl Nielsens. Vad begär historien egentligen? Minst tre symfonier uppenbarligen - gärna nio så att folk vet att man är död. Och ändå är det tack vare Stenhammar vi har en symfoniorkestertradition i Sverige, som sträcker sig ända tillbaka till sekelskiftet 1900 (vi bortser från hovkapellet, som hade för dåligt betalt). Och det är tack vare Stenhammar (och Aulin) vi har en kammarmusiktradition långt över nivån hos den kvartett som ändå sprängdes. Om vi bortser från det bristfälliga antalet symfonier, är Stenhammars verklista både gedigen och hyfsat lång. Här är pianokonserter, stråkkvartetter, sånger, operor och flera uppsättningar makalöst bra teatermusik. Internationellt framfördes Stenhammars musik av orkestrar under ledning av dirigenter som Richard Strauss, Felix Weingartner och Hans Richter. Vad begär historien egentligen? Jag tror vi får göra en liten justering. Så här skall det se ut i fortsättningen: Sekelskiftet 1900 innebar i Norden en av de stora konstnärliga höjdpunkterna med Carl Nielsen i Danmark, Jean Sibelius i Finland och Wilhelm Stenhammar i Sverige.

Ett av de Stenhammarverk som framfördes i Tyskland var ouvertyren Excelsior. Verket komponerades 1896 och tillägnades Berliner Philharmoniker som också uruppförde verket under Arthur Nikisch ledning. Partituret är fyllt av angivelser som "Leidenschaftlich bewegt", Gewaltig hinaufstürmend", "Sehr feurig" och liknande. Det säger en hel del om musikens karaktär. I partituret har också Stenhammar skrivit in följande motto ur Goethes Faust (i Viktor Rydbergs översättning): "Dock kan envar en medfödd längtan märka,/Att upp och fjärran hän han vill,/När över sig han hör, hur vårens lärka/Oskönjelig i rymden slår sin drill,/När bredda vingar örnen häva/Högt över tallkrönt stupas rand/Och tranan ses mot hemmet sväva/Ut över hav, ut över land."

Produced by KAN