Strauss, Richard: Also sprach Zarathustra

Redan som 16-åring hade Richard Strauss skrivit sin första symfoni och den andra följde något år senare. Han var alltså väl förberedd när han 22 år gammal började en serie ytterst framgångsrika symfoniska dikter som Aus Italien, Don Juan, Macbeth, Tod und Verklärung, Till Eulenspiegel… I oktober 1894 hade den trettioårige Strauss utsetts till musikdirektör i sin hemstad München. All fritid ägnade han åt att arbeta på en ny stor symfonisk dikt, Also sprach Zarathustra, ”fritt komponerad efter Friedrich Nietzsche”. Det skulle visa sig att den var så fritt formad att diktaren själv ställde sig mycket negativ till Strauss uppläggning av verket. I augusti 1896 var kompositionen fullbordad och uruppförandet ägde rum den 27 november, då tonsättaren själv dirigerade den under en konsert i Frankfurt. Alltså exakt 112 år sedan idag. Musiken är på intet sätt en musikalisk översättning av Nietzsches kontroversiella teorier om övermänniskan. Nej, här finns överhuvudtaget inte mycket filosoferande, sådant var den jordnära tonsättaren främmande för, men desto mer hade han ryckts med av bokens levande och episka språk. Strauss såg bara de positiva sidorna av författarens budskap: frihetskravet, längtan till en bättre värld, handlingskraften, men naturskildringarna är nog den viktigaste inspirationskällan. Den omfattande orkesterdikten sönderfaller i åtta avsnitt, Strauss valde att forma musiken som en fantasi med tematiska variationer. Som motto
valde han ”Ode till solen”, med uppmaningen att ”Alltför länge har vi drömt om musik, låt oss nu vakna. Vi var sömngångare, låt oss nu gå ut i dagen… ”. Soluppgången speglas i musiken. Sannolikt är detta den mest strålande soluppgången i hela musikhistorien. Dess strålkraft har också ansetts lämplig i många sammanhang som måste ha varit Strauss främmande. Musiken är bl a ledmotiv i flera science fiction-filmer. De följande partierna har titlarna: Von den Hinterwäldern (med ett motiv från den gregorianska sekvensen Credo in unum Deum), Von der großen Sehnsucht, von den Freuden und Leidenschaften (oboen intonerar en sorgemelodi, den är ungdomens drömmar som begravs, nu finns ingen återvändo till elfenbenstornet), Von den Wissenschaften (med en parodisk, akademisk fuga), Der Genesende och Tanzlied (med valsliknande rytmer och flödande färger). Nachtwandlerlied är den enda titeln utan motsvarighet hos Nietzsche; det är en hjärtknipande avskedssång, som emellertid leder till att naturskildringen återkommer i C-dur i basarna.

© Stig Jacobsson nov 08