Strauss, Richard: Don Quixote, symfonisk dikt

Den relativt långa inledningen (Ritterlich und galant) för åhöraren in i Don Quijotes värld och tecknar bakgrunden till de kommande händelserna. Efter varandra inträder en rad korta temata, som antyder det ridderliga, galanteriet och det världsfrånvända i hjältens karaktär, romanläsningen och de romanepisoder, som gör det största intiycket på honom: kärleken till en underskön dam, strider med jättar, botgörande riddare m. m. Genom kontrapunktiskt sammanflätande av dessa många motiv åskådliggöres, hur de förvirrar den läsande. Don Quijotes huvudmotiv flöjtmotivet i kompositionens första takt kommer in i trumpeter och basuner som en dådkraftig signal, förkunnande att Don Quijote tänker draga ut i världen för att i bragder efterlikna romanhjältarna.
Don Quijote bestiger sin gamla hästkrake Rosinante, och nu kommer det egentliga variationstemat, spelat av solovioloncellen, som i fortsättningen allt- igenom har Don Quijotes roll. Detta tema är ett konglomerat av flera av In- ledningens motiv. 1 riddarens släptåg följer omedelbart "väpnaren" Sancho Panza. Den plumpa, bondsluga och pratsjuka figuren karakteriseras genom en melodi i basklarinett och tuba och dess fortsättning för soloviola.
I de 10 variationerna återges de båda resenärernas fantastiska upplevelser:
l (Gemächlich). Don Quijote och Sancho Panza rider fram sida vid sida (de båda temata samtidigt>, och den förre utkämpar sin första strid mot väderkvarnar, som han tar för jättar. Han fattas av en vinge, får beskriva en luftfärd och slungas till marken, varefter han illa medfaren linkar därifrån.
2 (Kriegerisch). De möter den store Alifanfarons här, i verkligheten en fårahjord (blåsinstrumenten bräker realistiskt), och anställer ett frvktansvärt blodbad.
3 (Mässiges Zeitmass). "Samtal, Sanchos frågor, fordringar och ordspråk, Don Quijotes lärorika råd, lugnande svar och löften." Detta avsnitt med dess särskilt framträdande dialog mellan solovioloncellen och soloviolan målar med sina spirituella tematiska kombinationer i detalj de bådas samspråk.
4 (Etwas breiter). De möter en procession av botgörare, som bär med sig en helgonbild i kvinnokläder. Don Quijote tror, att det är rövare som enleverat en förnäm dam; han störtar sig över dem men blir åter slagen till marken och ligger som död (långt D i solovioloncellen). Till Sanchos glädje kvicknar han åter till.
5 (Sehr langsam). Don Quijote ägnar nattens tankar åt sitt hjärtas dam, den ädla Dulcinea av Toboso - i verkligheten en vanlig lantflicka -; violoncellen deklamerar "sentimentalt", den sköna donnans motiv inflikas, och nattvinden susar (i harpa och violiner).
6 (Schnell). Don Quijote vill uppsöka sin Dulcinea, som han ännu aldrig sett. Sancho, som har sin tvivel om hennes existens, presenterar för honom så som Dulcinea en tillfälligt förbipasserande, ful bondpiga. Hans herre vägrar först att tro honom men antager sedan, att flickans fulhet beror på att han fått sin syn förvänd av någon trollkarl.
7 (Ein wenig ruhiger als vorher). Några damer arrangerar ett skämt och låter herre och dräng med förbunda ögon bestiga en trähäst för att blixtsnabbt föras genom luften. Genom användande av en väldig blåsbälg förmås de att tro, att de verkligen flyger (kromatiska löpningar, harpglissandi, vindmaskin).

8 (Gemächlich). Don Quijote och Sancho beger sig ut på Ebro i en liten båt utan roder, som skall föra dem till en nödställd riddares räddning. De driver fram till några flytande kvarnar, som de tar för en fästning och tappert bekrigar, båten vältes av strömmen och de räddas av mjölnardrängarna och sättes genomvåta i land. Sancho tackar Gud för räddningen (religioso).
9 (Schnell und stormisch). Två munkar på mulåsnor drives ärorikt på flykten. 10 (Viel breiter). En gammal vän till Don Quijote har för att bringa honom till förstånd förklätt sig till riddare, utmanar honom på tvekamp och besegrar honom. Enligt löfte måste han då avstå från vidare äventyr. Djupt sorgsen drar han hemåt med den mycket belåtne Sancho i sällskap och återfår verkligen sitt förstånd.
På variationerna följer en final (Sehr ruhig), där den nu tillfrisknande Don Quijote ser på världen med en nykter blick. Hans illusioner har brustit, hans ideal var overkliga. Sorgsen skiljes han hädan.

Tore Eriksson 06

Produced by KAN